Ser du alla språken däruppe? Vi översätter nyhetsinslag från Global Voices för att se till att medborgarmedier från världens alla hörn blir tillgängliga för alla.

Lär dig mer om Lingua-översättningar  »

Hatar arabiska män kvinnor? Mona Eltahawy möter en storm av kritik

Den egyptisk-amerikanska kolumnisten Mona Eltahawy har ännu en gång orsakat kontrovers med en artikel, i månadstidningen Foreign Policy den 23 april 2012, benämnd “Why Do They Hate Us?” (“Varför hatar de oss?”) om diskriminering mot kvinnor i Mellanöstern. Eltahawy hävdar att arabiska samhällen är i grunden kvinnoföraktande och att en oändlig mängd övergrepp mot kvinnor, “underblåsta av en giftig blandning av kultur och religion”, äger rum.

Många arabiska journalister, bloggare och aktivister har kritiserat det sätt på vilket Eltahawy lägger fram sina argument, och uttryckt ilska över bilderna som illustrerar artikeln, av en naken kvinna i svart kroppsfärg målad likt en a niqab, med argumentet att dessa utgör stereotypiska skildringar av arabiska kvinnor.

Foreign Policy har sedan dess publicerat gensvar på artikeln från sex kommentatorer.

Mona Eltahawy. Photo by personaldemocracy Flickr (CC BY-SA 2.0).

Mona Eltahawy. Foto av personaldemocracy Flickr (CC BY-SA 2.0).

Eltahawy skriver i sin artikel:

En del kanske frågar varför jag tar upp det här nu, vid en tidpunkt då regionen har rest sig, inte stärkt av det vanliga hatet mot Amerika och Israel utan ett gemensamt krav på frihet. När allt kommer omkring, ska inte alla få sina grundläggande rättigheter först, innan kvinnor kräver specialbehandling? Och vad har kön eller, för den delen, sex att göra med den arabiska våren? Men jag pratar inte om sex undangömt i mörka hörn eller stängda sovrum. Ett helt politiskt och ekonomiskt system – ett som behandlar halva mänskligheten som djur – måste raseras, tillsammans med de övriga, mer uppenbara tyrannier som hindrar regionen från att ta steget in i framtiden. Till dess ilskan inte längre riktas mot förtryckarna i presidentpalatsen utan mot förtryckarna på gatorna och i hemmen har vår revolution inte ens börjat.

I ett blogginlägg benämnt “Mona: Why Do You Hate Us?” (“Mona: Varför hatar du oss?”) skriver den egyptiske aktivisten och bloggaren Gigi Ibrahim:

Det grundläggande problemet med Monas artikel är det sammanhang och ramverk hon använder för att analysera varför kvinnor i Mellanöstern är förtryckta, och den enda anledning hon kan ge är för att män och arabiska samhällen (kulturellt och religiöst) hatar kvinnor. Detta är förolämpande för de flesta kvinnor jag känner, som läst artikeln och delar min åsikt. Kvinnor i Mellanöstern är inte förtryckta av män som ett resultat av manlig dominans, de är förtryckta av regimer (som råkar ha män vid makten) och exploateringsystem (som exploaterar på basis av klasstillhörighet, inte kön). Att ha kvinnor vid makten inom ett bristfälligt system kommer inte att “lösa” problemet heller. Kvinnor kvoterades in i Mubaraks parliament; ändrade det situationen för kvinnor på något sätt? Det var bara fråga om bläck på papper. Även efter revolutioner utnyttjas kvinnor för politiska ändamål av de politiska partiernas “herrklubbar”. Att förklara varför kvinnor är förtryckta utan att nämna något av de historiska, politiska eller ekonomiska förhållandena i arabländerna – vilka inte alla är likadana, trots hennes tendens att generalisera i artikeln – kunde inte vilseleda mer än den här artikeln gjort.

Hafsa Halawa i Egypten är inte helt emot artikeln:

@Hhafoos: Medan jag inte håller med om hennes ton, och verkligen inte håller med om bilderna som användes, finns det fakta i Mona Eltahawys artikel som vi inte kan ignorera längre.

Syrien-födda palestiniska journalisten Dima Khatib förklarar sig också vara av annan mening i sin blogg “Love, Not Hatred, Dear Mona!” (“Kärlek, inte hat, kära Mona!”):

Vi är inte svaga, Mona, och de arabiska revolutionerna har bevisat för oss att vi är starkare än vi trott. Att den arabiska revolutionen hade hjältinnor behöver inte påpekas. Jag tror inte att vi behöver någon som räddar oss från våra mäns hat och missunnsamhet, särskilt som revolutionerna visade att vi är fullt kapabla att stå skuldra mot skuldra med män för att möjliggöra framåtskridande inom våra samhällen. Din artikel målar en bild av det arabiska samhället i samklang med dess illustrationer: svart, dyster, deprimerande, en målad svart kropp. Du har reducerat den arabiska kvinnans problem till männens känslor; medan illustrationerna reducerat henne till en perfekt inkarnation av den bild västvärlden har av den arabiska kvinnan. […] Det arabiska samhället är inte så barbariskt som du utmålar det i artikeln, vilken förstärker stereotypen av oss hos läsaren, och det är en stereotyp som är skrämmande väl utbredd och som bidrar till den växande kulturella klyftan mellan vårt samhälle och andra, samt den ökade rasismen mot oss.

Libanesisk-amerikanska journalisten och bloggaren Roqayah Chamseddine kommenterade i ett inlägg med titeln “Us and Them: On Helpless Women and Orientalist Imagery” (“Oss och Dem: Om hjälplösa kvinnor och orientalistiska bilder”):

Eltahawy har inte enbart demoniserat Mellanösterns män och tilldelat dem rollen av oföränderliga plågoandar medan hennes västerländska publik hurrar och klappar i händerna, hon har inte visat dessa män någon väg framåt. Ska de för evigt fördömas? Är detta deras omisskännliga öde, ett som blev förutbestämt i samma ögonblick befruktningen skedde? Finns det ingen väg för dem ut ur den svepande generalisering som brännmärker dem som kvinnohatare av naturen? Så vad är fallet med manliga feminister; kämpar de konstant mot en medfödd instinkt att hata kvinnor? Mona Eltahawy har skrivit in både män och kvinnor i en situation som det inte går att förhandla sig ut ur, då hon anklagar män för att hata och kvinnor för att vara hjälplösa. Som en färgad kvinna med ursprung i Mellanöstern tillåter jag inte att min röst tas över. Mona Eltahawy må vara en av oss, men hon är inte “Oss” och inte heller kan hon definiera oss.

Egyptiske aktivisten för mänskliga rättigheter Hossam Bahgat tweetade:

@hossambahgat: “Muslimer hatar sina kvinnor” skiljer sig inte nämnvärt från “Muslimer är våldsamma till naturen”. vilken otjänst detta gör vår kamp

I ett inlägg kallat “Jag tror faktiskt inte att de hatar oss!” hänvisade Nahed Eltantawy, professorsassistent i journalistik, till “den arabiska vårens starka arabiska kvinnor”:

När jag ser på dessa arabiska hjältinnor, som gjort sitt folk stolt, ser jag inte hat. Jag ser kärlek, medkänsla och förståelse mellan unga män och kvinnor som är villiga att arbeta tillsammans för att skapa bättre liv, större frihet och mer rättvist styre för alla. Så, till Eltahawy säger jag att din kolumn representerar inte mig eftersom jag inte känner mig hatad. Det finns saker som bekymrar mig, vilka kan vara desamma eller annorlunda än mina systrars bekymmer i Egypten. Men jag är säker på att vilka sociala, kulturella, politiska och ekonomiska problem jag än står inför personligen, så är dessa utmaningar som kan tacklas istället för att helt enkelt skyllas på kvinnoförakt.

Ayesha Kazmi, som bloggar under namnet American Paki, var besviken över det sätt på vilket Eltahawys artikel “effektfullt splittrade feminismen”:

Att hävda att det “riktiga kriget mot kvinnor äger rum i Mellanöstern” reserverar legitimiteten i kriget mot kvinnorna – vilket jag ser som ett globalt fenomen inte unikt för arabiska kvinnor – åt de arabiska kvinnorna, medan miljontals icke-arabiska kvinnor, även de offer för systematiserat kvinnoförakt, lämnas att klara sig själva. Mona har på ett farligt sätt isolerat icke-arabiska kvinnor från ett krig som är globalt. Om Mona specifikt ville diskutera de arabiska kvinnornas lidande hade hon kunnat göra detta utan att lägga beslag på hela kriget som om det enbart tillhörde henne. Ta exempelvis den muslimska världen i stort; skulle hon uppriktigt kunna se en afghansk eller pakistansk kvinna i ögonen och läsa titeln på sin artikel utan att rygga tillbaka?

USA-baserade Mellanösternforskaren Shadi Hamid kommenterade:

@shadihamid: Vad man än tycker om @monaeltahawys artikel, så talar det för sig själv att just de människor hon försöker “befria” för det mesta tycks vara oense med henne.

Detta inlägg skrevs med hjälp av Global Voices Mellanöstern och Nordafrika-team.

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.