Från Syrien till världen: Anteckningar om tyranni, krig och förtvivlan

Bild av Carabo Spain från Pixabay.

Av Jihad Eddin Ramadan

Baserade på verkliga händelser och sanna historier från syriska människor, inklusive författarens vänner och släktingar, fångar dessa anteckningar många aspekter av den syriska tragedin och belyser bräckligheten av det syriska livet. De sänder ett högt och tydligt budskap om att syrierna förtjänar att leva i fred, värdighet och frihet – liksom alla andra i världen. Anteckningarna översattes från arabiska till engelska av Tesbih Habbal.

“Jag är ett barn, och studerar på en grundskola öster, väster, söder, norr om Syrien – eller någonstans mitt emellan. Det spelar egentligen ingen roll var min skola är. Jag drömde en gång i tiden om att bli lärare. Min skola, och så även mina drömmar, slogs i spillror. Plötsligt fann jag mig själv fördriven, utan drömmar, på ett läger.”

“Jag är ett spädbarn. Jag bor med mina sju bröder i ett ynkligt hus. Men jag älskar vårt hus. Det är mitt paradis, min fristad. Men så en mörk natt, bröt sig vilddjur i människoskepnad in. De slaktade mig tillsammans med mina bröder; åh far, de gjorde så bara för att du sa ‘nej’.”

“Jag är ett irriterande barn. Jag ber min mor varje dag under Ramadan att köpa Eid-kläder och nya skor åt mig. Mitt tjat slutade endast efter att jag provade de nya kläderna och skorna. Jag ser på när min mor gömmer mina nya kläder i garderoben – hon gömde dem för den kommande Eid. Sedan for, i ett hastigt ögonblick, en missil genom min kropp. För att slippa höra min gråt, lade min mor mina Eid-kläder och nya skor på min grav.”

“Jag har åldrats snabbt, sedan jag såg dem i grymhet döda min far och två bröder vid gränskontrollen. Jag önskar att de inte lämnat mig levande, irrande på de kalla gatorna ensam. Åh Gud, varför dödade de inte bara mig också! Så att jag slapp anklagas för vansinne…”

“Jag är en artist. Jag spelar fiol. Jag komponerade all musik utifrån ilska för mina älskade kvarter. Jag sådde frön av hopp i folks hjärtan. Och kämpade med mina melodier, min misär och död, tills min själ fridfullt for till himlen.”

“Jag är fortfarande en ung flicka, men min våldtäktsman gjorde mig till en fullvuxen kvinna – vid åtta års ålder. Han invaderade min kropp i ett litet rum på skolan. Det är rummet dit jag går för att köpa godis. Han gav mig godis och chips och sa, ‘Oroa dig inte, du får dem gratis’.”

“Jag är en fin ung man. Jag tog till vapen för att försvara mitt land. Jag visste vilka mina fiender och vänner var. Jag trodde aldrig att jag skulle bli mördad av min bror och min lägerkamrat. När de begravde mig på Martyrernas Kyrkogård i närheten av min hemstad, såg jag min mördares ansikte. Han grät, han var min bror, mitt eget kött och blod. Han hade svikit mig, för några dollar.”

“Jag är en far, över 50 år gammal. Jag har ingen familj eller släktingar kvar här. Jag tänker ofta på min son som flydde över havet. Jag pratar med honom varje dag, försiktigt och ömt, när jag sitter på bänken i parken. Jag sjunger för honom: ‘Jag vill se dig varje dag, min älskling’.”

“Jag är ett spädbarn. Min mor förde bort mig i en murken båt för att rädda mitt liv. Mina föräldrar, passagerarna på båten (balam), och alla andra har dött. Vågorna kastade mig tillbaka till strandkanten, inte långt från den plats vi smugglades från. Smugglarna flydde undan. Hela världen sympatiserade med mig, men min historia bleknade snart bort; allt som återstår är en bild av ett drunknat barn kallad “Eilan”, mördad av mänskliga barbarer.”

“Jag är en bräcklig poet. De låste in mig i en mörk källare eftersom jag vägrade att glorifiera “mästaren”. De torterade mig, el-chockade mig, stack ut mina ögon och våldtog mig. När jag släpptes, kunde jag se endast genom mitt hjärta och mina sinnen. Folk såg mig som ett svagt väsen, vettlös och omänsklig.”

“Jag är ett oskyldigt barn. De drog ut mig ur ruinerna och filmade mig. Jag vet inte vem som förstörde huset över mitt huvud. Jag vet inte vem som räddade mig, och jag vet inte hur man bedrar eller uppträder. Varför har ni gjort mig till en filmstjärna alltför tidigt?!”

“Jag är ett vetefält, som blåser i vinden, redo att skördas. Jag väntar på att min bonde ska skära min säd med sin ädla lie. Jag kan se mina sädesax bli till bröd till de hungrande. Men jag brändes ned av ondskefulla varelser under skördetiden. De hävdade att någon kastade en cigarett som brände ned alla mitt lands åkrar.”

“Jag är Abu al-‘Ala’ al-Ma'arris huvud, Bel-templet och statyn av Ibrahim Hanano på sin häst. Jag förstördes av män som kom från hela världen, som kom från gamla tider av fanor och erövringar. De hissade sina svarta flaggor över mina ruiner. De förstörde templet och statyn, dödade hästen och hävdade att de var avgudar som dyrkades istället för Gud.”

“Jag är en sarkastisk konstnär. Jag målade en bild av den ondskefulla ledaren. Det var en mardröm. De brände upp mina tavlor och beslagtog mina pennor och penslar. De slog mig och bröt mina fingrar och sade: ‘Detta är straffet för den som förolämpar vår mest älskvärda ledare. Ledaren har förlorat sitt tålamod, och det är dags för dig att sluta måla av honom, annars utrotar vi dig’.”

“Jag är den syrier som stod mot världen och skrek ‘Jag är en människa, inte ett djur.’ Men vad fick jag tillbaka? Samtal från den ”allvarligt bekymrade” Ban Ki-moon och en mild tweet från Trump: ‘Ja, verkligen! Han (Al-Assad) är djuret, inte du’.”

“Jag är en bagare. Jag bakar bröd och lagar ost- och zaatar-pajer. Jag drömmer om en odling med apelsinträd eller oliver. De belägrade mig i Al-Yarmouk-lägret och berövade mig på vete, mjöl och bröd. De hänger upp bröd på staketet av belägringen för att jaga mig, precis som de skulle fånga en mus med några smulor. Varje gång jag svalt och försökte bryta belägringen, sköt de på mig innan jag ens nått fram till brödet.”

“Jag är syriern överallt. Jag stod inför tyranni. Jag blev attackerad av universum med hänvisning till att besegra terrorism, även om jag är det första offret för den. Jag har fördömts av alla nationer och religioner. Men ni kommer inte att besegra mig. Ni kommer inte att försvaga min beslutsamhet eller hindra mig från att drömma om en bättre morgondag, där rättvisans sol lyser.”

Jihad Eddin Ramadan är en syrisk advokat och författare från Aleppo, som för närvarande bor i Wien som flykting. Tesbih Habbal är en syrisk forskare och redaktör, för närvarande baserad vid universitetet i Chicago.

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.