Alla länkar leder till engelskspråkiga sidor, om inte annat anges.
Den rättsliga organisationen The Asia Justice and Rights har genomfört en serie intervjuer med 26 kvinnor som överlevde massmord och andra former av våld i Indonesien under den antikommunistiska utrensningsaktionen som genomfördes av militären 1965.
Femtio år har gått sedan armén grep hundratusentals kommunister och deras misstänkta sympatisörer som en del av en kampanj för att rädda landet från det gissel kommunismen medförde. Uppskattningsvis en halv miljon människor dödades under den antikommunistiska hysterin och ännu fler indoneser föll offer för “tortyr, ofrivilliga försvinnanden, våldtäkter, sexuellt slaveri och andra sexuella våldsbrott, slaveri, godtyckliga arresteringar och interneringar, tvångsförflyttningar och tvångsarbete” efter 1965. Armén hävdade att de bara hämnades, samtidigt som de anklagar kommunisterna för att ha attackerat regeringsstyrkorna först.
General Suharto kom till makten under denna period och förblev Indonesiens ledare fram till 1998, då ett folkligt uppror tvingade honom att avgå. Under tiden vid makten, tillät Suharto varken media, den akademiska världen eller allmänheten att diskutera eller grundligt undersöka vad som verkligen hände 1965. Detta skedde först efter hans avgång, när offer och vittnen trädde fram för att dela med sig av sina berättelser.
År 2012, förklarade Indonesiens nationella kommission för mänskliga rättigheter att armén begått grova brott mot de mänskliga rättigheterna 1965.
I augusti föreslog president Jokowi bildandet av en försoningskommission för att ta itu med olösta frågor med anknytning till massakern 1965. Den bestående betydelsen av Suhartos arv var uppenbart, men Indonesiens största politiska partier och dess militär avvisade Jokowis förslag.
Den här månaden [oktober, översättarens anm.] ställde man in, på grund av påtryckningar från regeringen, en litterär festival som skulle syfta till att dela berättelser om vad som hände 1965.
Men om regeringen är tveksam till att se tillbaka och reflektera över erfarenheterna från massakern 1965, är många människor och grupper i Indonesien redo att gräva djupare i det förflutna i sökandet efter rättvisa för våldsoffren och i andra brott som begåtts mot mänskligheten.
En internationell folkdomstol arrangeras i Haag nästa månad [november, översättarens anm.] för att undersöka den indonesiska regeringens ansvar i våldet 1965.
Samtidigt är den forskning som bedrivs av organisationen Asia Justice and Rights ett oroväckande gripande sätt att lära sig om vanliga människor som uthärdat decennier av våld och diskriminering under Suharto-regimen. Många av de kvinnliga överlevande är fruar eller döttrar till politiska fångar och misstänkta kommunistsympatisörer. Deras berättelser påminner oss om att sökandet efter sanning och rättvisa fortsätter att vara ett viktigt, dock ännu inte uppfyllt, politiskt krav i Indonesien.