Att ta hand om Myanmars föräldralösa elefanter

En av lägrets personal flaskmatar Ayeyar Maung. / Aung Kyaw Htet / The Irrawaddy

Den här artikeln av Aung Kyaw Htet är från The Irrawaddy, en oberoende nyhets-websida i Myanmar, och är återpublicerad på Global Voices som en del av en överenskommelse om innehållsdelning.

När skogsbrukspersonal hittade henne djupt inne i Irrawaddy-deltats djungel, var Ayeyar Sein tre månader gammal. Ett av hennes ben satt fast i en stålfälla utplacerad av tjuvjägare. Arbetare från regeringens timmerutvinnings-företag räddade henne och skickade henne till ett elefantläger i Bago-regionen för behandling. Nu är hon en av åtta kalvar som skyddas på Wingabaw, Myanmars enda elefant-barnhem.

En annan kalv, Ayeyar Maung, uthärdade en liknande prövning. Före sin ankomst till lägret, fastnade den sex månader gamla kalven i en trådfälla. Då han fastnade bland en grupp stenblock i samma skog där Ayeyar Sein hittades, blev hans hjord tvungen att lämna honom. Skogsarbetare lyckades emellertid befria honom och han anlände till lägret förra året.

De är de yngsta av de föräldralösa på lägret; den äldsta är nästan fyra år äldre. Alla har tragiska bakgrunder. Vissa lämnades kvar av sina hjordar, medan andra blev föräldralösa när deras föräldrar dödades av tjuvskyttar. På Wingabaw Camp förlitar sig de moderlösa kalvarna på modersmjölksersättning som tillhandahålls av personalen dagligen. De tillåts att ströva i skogen på morgonen och tvätta sig i en närliggande bäck innan de återvänder till lägret.

För närvarande anses Myanmar ha nästan 1 500 vilda elefanter. Dock är de allvarligt hotade av tjuvjakt, med elefanter som dödas i den alarmerande takten av en per vecka.