Kvinnor i Indien spelar Action Hero spel i kampen mot sexuellt våld

Blank Noise [en], ett projekt som leds av volontärer i en intressegrupp som arbetar för att bekämpa de sexuella trakasserier som sker i den offentliga världen, eller “eve teasing” som det kallas för i Indien, har lanserat ett virtuellt spel som kallas för Action Hero. Det är tänkt att spelet ska hjälpa till att tackla den rädsla som många indiska kvinnor känner inför de städer som de bor i. 

Enligt projektets blog [en] kan vem som helst och hur många som helst delta i spelet som spelas simultant i olika städer, länder, samhällen och tidszoner. Spelarna måste ha tillgång till ett Twitter konto och en enkel mobiltelefon som man kan skicka och ta emot meddelande på med instruktioner och uppgifter. Spelarna måste också starta spelet på en främmande plats.

Webbsidan förklarar varför det här spelet behövs:

At Blank Noise we have largely used the web space to build dialogue on the issue of sexual violence. We announce events, build participation, work towards growing a community of men and women who take ownership and responsibility of sexual violence. We intervene across spaces with multiple forms of media (live street actions/ t shirts/ posters/ sound installations/ interviews) but rely largely on the web to build testimonials of sexual violence. There are spaces and communities this blog space hasn't accessed. That's also where we count on you.

På Blank Noise har vi till största delen använt oss av nätet för att bygga upp dialoger om sexuellt våld. Vi annonserar om händelser, bygger ut deltagande och arbetar för att bygga ett samhälle där män och kvinnor tar ett gemensamt och eget ansvar för att förhindra sexuellt våld. Vi arbetar på många platser med en mängd olika sorters medier (olika sorters verksamhet på gatorna, T-shirts, affischer, ljudinstllationer, intervjuer) men vi förlitar oss allra mest på nätet för att kunna bygga upp vittnesmål om sexuellt våld. Det finns platser och grupper som den här bloggen inte har nått fram till. Vi räknar med din hjälp för att kunna förändra detta.

Imge courtesy Blank Noise. CC BY-NC-SA 2.5

 Blank Noise har bidragit med bilden. CC BY-NC-SA 2.5

 Jasmeen Patheja, grundaren av Blank Noise, förklarar för Indian Express [en] hur spelet fungerar:

The Action Hero Game is designed to deal with fear and to make the ‘action hero’ player acutely aware of his or her presence in his or her city. Through the ‘tasks and challenges’, it enables new behaviour, thus building new associations and memories with a public space.

Spelet Action Hero är designat så att man får ta itu med sin rädsla och så att “action hero”-spelaren blir medveten om sin närvaro i staden. Genom olika “uppdrag och utmaningar” får man möjlighet att utveckla nya sorters beteende och på så sätt bildas nya associationer och minnen i samspelet med världen omkring.

Hon förklarar lite mera ingående för Deccan Chronicles [en]:

Jasmeen Patheja, the originator of Blank Noise explains that being defensive and hyper alert does not lead to “feeling safe” and that was when she conceptualised the idea. She says, “We keep ourselves safe by building defense rather than making it familiar.” The project hopes that each individual has the ability and power to influence change in one’s society.

Jasmeen Patheja, grundaren av Blank Noise, förklarar att man inte känner sig trygg, om man hela tiden är defensiv och spänd, och att det var detta faktum som gav henne den grundläggande idéen till projektet. Hon säger att “för att vi ska känna oss säkra bygger vi hela tiden upp försvar istället för att bekanta oss med omgivningen”. Det här projektet hoppas att varje individ har förmågan och styrkan att påverka samhället så att det förändras. 

Den 5 oktober, 2013, spelades spelet i de här städerna i Indien [en]:


 Se Action Hero Game #1 [en] på en större karta

Anjali Manakkad från Bangalore beskrev vilka uppdrag hon fick [en] och hur hon reagerade. Hennes fjärde uppdrag var att sitta ner och titta på molnen:

I went to one of the benches down the road and I left my camera pack on the side and I stretched myself and bent my head backwards. This was actually very peaceful and no one seemed to be curious or mocking by my actions. I don't know if anyone really noticed me as I was looking up most of the times. But I knew for sure that no one was sniggering or talking about me as I heard a few footsteps pass me by with no reaction.

Jag gick till en av bänkarna lite längre ner på gatan, jag lade min kamaran bredvid mig och sträckte på mig och lutade huvudet bakåt. Det var faktiskt väldigt rofyllt och det verkade inte som om mitt beteende gav upphov till varken nyfikenhet eller åtlöje. Jag vet inte om riktigt om folk lade märke till mig eftersom jag tittade på himlen nästan hela tiden. Men jag vet helt säkert att ingen garvade eller pratade om mig eftersom jag kunde höra att folk gick förbi utan att reagera.

Laura Valencia [en], en deltagare, berättade i en artikel i The Alternative att:

The first few instructions were straightforward. I walked with my arms swinging, sat in a place and got comfortable, and made small talk with strangers. As time went on, I found myself less obsessed with checking to see if a new instruction had come as I sank into playing the game. I found my temporary happy place about two hours in while standing on a street corner and giggling.

De första instruktionerna var enkla. Jag gick och svängde med armarna, satte mig bekvämt tillrätta på ett ställe och småpratade med främmande människor. Allt eftersom tiden gick så upptäckte jag att jag gick allt mer upp i spelet och jag fokuserade allt mindre på att kolla om det kommit in några nya instruktioner. Efter att ha spelat i ungefär två timmar hittade jag min tillfälliga lyckoplats när jag stod i ett gathörn och fnissade.

Action Hero Game 1. Image courtesy Blank Noise. CC BY-NC-SA 2.5

Action Hero Spel 1. Blank Noise har bidragit med bilden. CC BY-NC-SA 2.5

På bloggen för Blank Noise Action Heroes [en] kunde deltagarna dela med sig av sina reaktioner:

Action Hero Ash [en] menade att:

The funny thing about all this is our general attitude to it. It is something that we women expect to experience. We ‘modern’ women may have stopped taking it lying down, and take action when we can. Nevertheless, it’s a sad fact of life that eve-teasing is a normal part of life. We Bombayites even considered ourselves luckier, because at least we weren’t like our sisters in Delhi – who’d travel in busses with their arms crossed at their chest, pointed needles poking out of their fists at either side!

Det lustiga med det hela är våra allmänna attityder. Det här är något som vi kvinnor tar för givet att vi måste stå ut med. Vi “moderna” kvinnor är kanske inte helt underkastade och vi kämpar emot när vi kan. Men det är ändå ett mycket sorgligt faktum att sexuellt ofredande i det offentliga samhället ses som en helt normal del av livet. Vi från Bombay tycker till och med att vi har tur eftersom vi åtminstone inte har det som våra systrar i Delhi – de som måste korsa armarna över bröstet och ha vassa nålar som sticker ut på båda sidorna av knytnävarna när de åker buss.

Nästa spel är planerat till den 19 oktober, 2013. För att registrera dig gratis, mejla blurtblanknoise@gmail.com.

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.