Elizabeth Rivera [es] kom under året som nu lider mot sitt slut till Global Voices och har sedan dess arbetat mycket med att översätta för Global Voices på spanska, skriva egna artiklar både för Global Voices på spanska och för Global Voices Online och även översätta för Global Voices på engelska. Nyfiken på att få veta lite mer än henne, bestämde jag mig för att skicka några frågor som hon gärna svarade på. Slutresultatet är denna lilla intervju som jag delar med mig av idag.
Hej Elizabeth, berätta om dig själv; varifrån kommer du, var bor du, vad gör du?
Hej! Jag är en världsmedborgare som av tillfällighet och tur föddes i Mexico City för lite mer än 30 år sedan. Jag bor i en mångkulturell familj och kommer från en sådan. Jag har bott i 6 städer i 3 länder och hoppas ha lyckan att få öka det antalet. Idag befinner jag mig i Santiago, Chile, och till vardags – förutom att vara medarbetare på Global Voices – tjänar jag mitt uppehälle som sakkunnig inom marknadsföring.
Hur fick du reda på om Global Voices och vad fick dig att vilja engagera dig i dess arbete?
Med inledningen av den arabiska våren aktiverade jag på nytt mitt Twitterkonto. Jag började följa intressanta personer som för det mesta lade ut på internet, däribland @JustAmira [en]. Twitbon i hennes profil drog min uppmärksamhet till sig och på så sätt kom jag till Global Voices. Jag blev omedelbart fäst vid platsen när jag läste inläggen där och dess skäl till att de existerade. Jag såg länken till att arbeta som översättare och konstaterade: “här hör jag hemma”. Samma dag kontaktade du mig och resten är historia. Nu översätter jag inte bara, utan jag har möjlighet att skriva egna grejor. Jag är mycket stolt över att vara en del av denna gemenskap och jag hoppas kunna fortsätta vara det för lång tid. Jag har lärt mig mycket och jag har lärt känna mycket modiga människor.
Hur gör du för att få tid till att översätta och skriva?
Lite disciplin, det är allt. När jag tar mig an en översättning ger jag mig ett slutdatum eller en deadline för när jag ska lämna in den. Jag tar mig inte an någon annan förrän jag är färdig med den. När jag skriver ett inlägg gör jag inte några översättningar. I vilket fall som helst skriver jag snabbt på tangentbordet och jag är van vid att göra många saker samtidigt (du vet, arbete, vara mor och ha en man, skrivande, vänner, mm. mm.) 🙂
Du sade att du bott i 6 olika städer, berätta för oss om dina resor!
Nu när jag tänker på det, är det 7 stycken! I Mexiko har jag bott i Mexiko City, Cuernavaca, San Cristóbal de las Casas och Cancún. I USA bodde jag i Irvine och Chino [en], båda städerna i Kalifornien. I Chile, endast i Santiago. Mexiko City är staden där jag föddes och där har jag mina rötter, mitt folk, min identitet. I Kalifornien studerade jag i flera år och det är också en plats där jag känner mig hemma eftersom min mors familj bor där och sedan barndomen tillbringade jag mina somrar med dem. I San Cristóbal (eller SanCris som det kärt kallas) hade jag möjlighet att arbeta med det kaffeproducerande Tzeltal-folket och hjälpa dem att inrätta en affärsrörelse som får dem att försörja byn på ett hållbart sätt. Det är en gemenskap som är belägen mitt i en zapatistisk zon, mycket fattigt materiellt sett, men oerhört rikt i kulturellt hänseende. Det har varit en av de mest berikande och intensiva upplevelser jag har haft i mitt liv. Av alla de städer som jag nämnde har därför SanCris en speciell plats i mitt hjärta.
Vi byter samtalsämne, hur ser du på studentprotesterna i Chile? Kommer man någon vart i förhandlingarna mellan dem och regeringen?
Studentprotesterna i Chile 2011 är den andra delen av “studentprotesterna i Chile 2006” [en] (“pingvinrevolutionen”). Jag är nämligen säker på att många av dem som deltagit i dessa protester är ledarna för det nuvarande upproret. Jag tror att även om det finns många riktiga orsaker så är detta vad det chilenska samhället har valt för att uttrycka sitt missnöje med ojämlikhet och jag tycker det är rätt. Utbildning är grunden för varje samhälle. Det nuvarande systemet gör inte så att hela samhället får tillgång till utbildning med kvalitet, från finansiering till bedömningar, vidareutbildning och stöd för lärare i alla typer av skolor, främst de kommunala/statliga. Det är inte ett problem bara för universiteten, det handlar om att gå in och sporra redan från förskolan.
Jag tycker att om Chile vill fortsätta växa och strävar efter att vara en utvecklad och allomfattande nation, måste det ha ett utbildningssystem som åtföljer dessa mål. Jag tror att båda parter, regeringen och studenter (eller närmare sagt, samhället i allmänhet) söker efter det bästa för landet. Detta måste vara det som dominerar vid mötena. Om de vill ha en verklig lösning, måste regeringen sluta komma med provisoriska lösningar som att öka stipendier eller sänka räntor – som ifall de hjälper, inte angriper problemet vid dess rötter; och studenterna måste förstå att ändringen inte sker från en dag till en annan och vara öppna för alternativ. Ungdomarna har nu tänt lågan för förändring, nu är upp till den nuvarande regeringen att gripa det gyllene tillfälle det har framför sig till att lämna ett positivt avtryck i Chiles historia.
Och vad tror du att det beror på att regeringen inte vill avstå från kärnan av sin utbildningsmodell?
Orsakerna kan vara många. Både personliga och ideologiska. Jag tror att många i regeringen verkligen anser att en sådan stor reform inte är nödvändig (vi får tänka på att detta är en nyliberal utbildningsmodell som är förenlig med högerns filosofi). Andra är rädda för att peta i skattelagstiftningen eller tror att en reform skulle vara alltför komplicerad och/eller dyr. Ytterligare andra ser den helt enkelt som en skymf mot regeringen snarare än som en oberoende nödvändighet av laget som har makten. Och säkert är det några som inte vill ge efter. Status quo är enklare och bekvämare. Det är kanske därför som man under många år av vänsterregering inte heller gjort något för att ändra detta system. Hur som helst, den här gången har protesterna åtminstone lyckats föra diskussionen till mer grundliga problem och nivån på trycket har inte förlorats, vilket är en vinst för de tidigare protesterna.
Hur bedömer du användningen och utbredningen av de nya medierna i studentupproret?
De nya medierna har varit nyckeln till att höja diskussionen och till att ta med alla medborgare på den här överläggningen. Den som vill kan kommentera, diskutera, föreslå. Det är alltid bra för en demokrati. För nätsurfare har forum och medborgardagböcker även gjort tillgängligt andra sätt att analysera händelser bortom de traditionella medierna, som främst har fokuserat på att rapportera överdrifterna av protesterna, mer än något annat. I början av dessa protester, dessutom, rapporterade de inte ens protesterna och bevakade istället precis vad som helst medan det fanns tusentals människor på gatorna som demonstrerade. Precis som i resten av världen, har de nya medierna öppnat många dörrar för samtal som tidigare inte existerade.
Varför är du volontär i Global Voices och inte en annan icke-statlig organisation?
Anslutning i alla betydelser är viktigt för mig. Det var anledningen till att jag valde min karriär och det är därför jag älskar att resa. Medan vi upplever mer ömsesidigt beroende med våra medmänniskor och vår omvärld, blir det lättare att gå i någon annans skor, att förstå, respektera och öppna oss för möjligheter. Global Voices har gjort det möjligt för mig och gör det möjligt för läsarna att förstå kulturer, sätt att tänka och nyheter ur andra perspektiv, vilket är oerhört berikande och gör att banden blir starkare och att gränserna – som börjar med språket – försvinner.
Avslutningsvis, berätta för oss om dina favoritaktiviteter när du lämnar arbetet och artiklarna.
Jag älskar att resa, så jag tänker på och planerar alltid för nästa tur. Det är helt naturligt att min make, min dotter och jag packar resväskan en fredag och kommer tillbaka på söndagen utan större problem. Vi gillar att upptäcka platser från ett “lokalt” perspektiv; så vi utforskar marknaderna, vi frågar taxichauffören “var kan man äta där inte turister går”, och om det finns en vän på orten, desto bättre! I själva verket lever jag intensivt med i min favoritfras: världen är alltför intressant för att bo på samma ställe hela tiden”. Jag gillar även att läsa, huvudsakligen historiska romaner, men sedan mitt barn föddes har jag inte har haft mycket tid att ägna åt läsning. Jag tycker om att leka med henne och visa henne nya saker, se hur hon lär sig. Som god mexikanska organiserar jag även resor och planering med vänner väldigt ofta. Det är vanligt att se människor i mitt hus för lunch eller för att på eftermiddagen ta en öl. Alla vet att de bara kan komma.
Tack Eli! Och för att ni ska se att det är sant att de bara kan komma, skuttade vår regionala redaktör Silvia Viñas iväg för att få tag på henne och de samspråkade kort. Av det finns denna video kvar som minne:
Och glöm inte att följa Elizabeth på Twitter: @elimaguire.