Varje vår börjar jobbsökarsäsongen och japanska universitetsstudenter som är inne på sitt tredje år förbereder sig genom att ta på kostymen, delta i seminarier och jobbmässor och får anfall av självrannsakan. De söker till dussintals företag, vart och ett med flera omgångar test och intervjuer, ända tills de får ett eller flera jobberbjudanden.
Hela processen kan ta en stor del av deras tid under de sista två skolåren i anspråk, en både mentalt och fysiskt uttröttande tid som tar hårt på självförtroendet.
"Jobbsökarföreläsning för andraårsstudenter" av Flickr-användare shinyai (CC BY-NC 2.0).
Den första maj demonstrerade studenter i Tokyo och Kyoto för att försöka stoppa det här systemet, och uttryckte sin ilska mot alla dessa irrationella käppar i hjulen som inkräktar på studietiden. Demonstrationen kritiserade också kommersialiseringen av jobbsökandet och de pekade ut ett antal stora nätbaserade tjänster för sammankoppling av studenter och företag, som spelar en stor roll i det systemet.
Organisatörerna använde bloggar och Twitter (@syukatsu_tokyo och @S_demo_Kyoto) för att söka stöd, och lyckades till slut samla ihop över hundra demonstranter.
[Snälla RT] Två dagar kvar! Vi samlas till demonstrationen mot rekryteringsmetoderna av avgångsstudenter från universiteten framför Shinjuku Alta building kl 13.30 på onsdag! Har du inte bestämt dig än? Kom och titta på bara i så fall. Vi träffas framför Shinjuku Alta!
Konkurrens är bra, men vi vill sträva efter fredlig samlevnad. Kan vi inte bara stoppa övermodiga attribut som “vinnare och “förlorare” mellan oss? Jag, åtminstone, är trött på sådana oproduktiva konflikter.
Organisatörerna i Tokyo rapporterar att över 1 000 människor tittade på direktsändningen och de arkiverade bilderna hade över 6 000 visningar.
Demonstrationen drog till sig uppmärksamhet på nätet. Många kommenterade att avsikten med demonstrationen var oklar även om vissa stödde demonstrationen som sådan.
Jag gick och tittade på demonstrationen mot rekryteringsmetoderna av avgångsstudenter från universiteten från sidan (jag deltog inte i den), men det var inten betoning på någon särskilt sak. Jag kunde inte lura ut vad de försökte säga och det var synd för initiativet i sig är väldigt intressant. Demonstranterna ropade “Ner med rekryteringsprocessen av avgångsstudenter”, “Krossa __navi [en nätbaserad matchtjänst för studenter och företag]”, “Gör plats åt Yutori-generationen” och “Låt oss drömma”. Det hela lät bara själviskt.
Jag tycker ändå personligen att det är betydelsefullt att demonstrera mot det. Intelligenta människor förstår att rekryteringen av avgångsstudenter från universiteten vid en och samma tidpunkt är en strukturell fråga och att en demonstration inte är tillräckligt för att ändra på den sedvänjan. Det kanske är därför som folk måste sluta behandla frågan så ytligt… men många saknar den sortens medvetenhet. Det är där problemet ligger!
Jag var lite besviken att diskussionen kring morgondagens demonstration inte blev så djup som jag hade förväntat mig. Några av de unika sociala normerna och reglerna för uppförande är dock så svårbegripliga att jag håller med om att systemet bör krossas!
Här är några röster som ifrågasätter meningen med att riva ned systemet.
Att ta bort den här särskilda möjligheten för nyutexaminerade kommer inte att öka möjligheterna för icke nyutexaminerade. Dessutom skulle de nyutexaminerade få det ännu svårare att hitta jobb om de var tvungna att konkurrera med alla andra, eftersom de inte har någon arbetserfarenhet. Så känner jag, som inte är nyutexaminerad och som håller på att söka nytt jobb.
Jag hade förstått det om budskapet var att genom välfärdssystemet hjälpa människor som inte kan få jobb eller som faller igenom springorna i samhället. Kom igen! Den typen av arbetsmarknadssystem där alla har jobb kallas socialism.
Foto av demonstrationen från den officiella bloggen
Det är en moment 22-situation för studenterna. Att göra uppror mot systemet, hur fel du än tycker att det är, kommer antagligen inte att öka dina möjligheter att få jobb. Och om du har lyckats säkra ett jobb, hade du då brunnit så för den här frågan? Det får folk att undra över vem som egentligen deltar i detta.
Varför kan inte demonstranterna höja sina röster och säga, “Skapa en värld där jag kan ha en familj och leva ett lyckligt liv även om jag bara har ett tillfälligt jobb på en pub”, istället för något alldeles orimligt i stil med “Ge mig ett kreativt och coolt jobb som är värdigt min höga utbildning”?
De enda som kan ändra på saker och ting är de som har fått jobb genom just detta systemet. Men jag tror att man tappar motivation till förändring när man väl har börjat arbeta, även om det kändes väldigt orättvist innan. Det kanske bara är nystartade som kan få saker att hända?!
Tack till Ian McKenzie för hjälp med översättningen.