Ser du alla språken däruppe? Vi översätter nyhetsinslag från Global Voices för att se till att medborgarmedier från världens alla hörn blir tillgängliga för alla.

Lär dig mer om Lingua-översättningar  »

Angola: Kamp mot de fattiga i stället för mot fattigdomen

Regeringen i Angola, ett land södra Afrika, har meddelat att det från och med nu kommer att vara olagligt att ägna sig åt gatuförsäljning i Luanda, Angolas huvudstad som även är landets största stad, och att köpare liksom försäljare kommer att bötfällas. Det primära målet med den kontroversiella åtgärden är att förbättra Luandas image.

Gatuförsäljning har varit en del av livsstilen i Luanda sedan kolonialtiden [pt] och det finns ett antal sånger av välkända inhemska musiker som prisar just den delen av Luandas kultur. Dessa män och kvinnor säljer i stort sett vad som helst på gatorna. 

Angola har för närvarande en av Afrikas starkaste ekonomier och njuter av sin nyfunna rikedom som i första hand kommer från landets oljeindustri. Välfärden sipprar emellertid inte ner till det stora flertalet angolaner och landet har fortfarande en av de värsta nivåerna av social ojämlikhet i världen. 

"Luanda, Angola. 8th October 2010 -- Fruits vendor on a street near the Alvalade Hotel (Average price per room per night - 50) . -- You can't find a decent hotel room in Luanda for less than 00/night. A basic lunch in a decent restaurant (Just one course meal and a bottle of still water) will cost you about 5. The poor are finding harder and harder to manage to survive here." Photo by Ionut Sendroiu copyright Demotix

“Fruktförsäljare på en gata nära Alvalade hotell (genomsnittligt pris 450 USD per natt ). Man kan inte hitta ett hyggligt hotellrum i Luanda för mindre än 400 USD/natt. En vanlig lunch på en anständig restaurang (bara en rätt och en flaska vatten utan kolsyra) kostar runt 75. De fattiga får det allt svårare att överleva här.” Foto och bildtext Ionut Sendroiu copyright Demotix (8 oktober 2010)

Guvernören i Luanda slåss mot gatuförsäljare” [pt] var titeln på ett av förra veckans mest omtyckta och delade inlägg av Mana Mingota (syster Mingota på svenska), en av Angolas mest populära facebooksidor. Mana Mingota är en fiktiv karaktär och nästan ingen vet vem det är som står bakom den. Trots detta har facebooksidan, vars inlägg består av råd, skämt och kommentarer om en hel rad olika ämnen som tilltalar landets yngre och Internetaktiva generationer, nästan 76 500 fans – fler än de flesta välkända varumärken och kändisar i Angola.

Inlägget lyder:

Tantos problemas para combater, água, luz, saneamento básico, emprego para os jovens, falta de casa, comida cara, prostituição legalizada, venda de bebidas a menores de idade, consumo exagerado de álcool pela população, acidentes de viação, falsificação de documentos, burocracia na emissão de documentos, propinas elevadas das universidades privadas, gasosas nos polícias, corrupção nas escolas, mau atendimento das repartições públicas, ene problemas, e a sua excelência senhor governador está com todas flechas apontadas para as zungueiras que com sacrifício tentam ganhar a vida para alimentar famílias e colocar os filhos na escola para não virarem delinquentes. Sinceramente muitos aqui pensam ao contrário!!!

Så många problem att lösa. Vatten, elektricitet, grundläggande sanitet, sysselsättning för de unga, bristen på bostäder, dyra matvaror, legaliserad prostitution, försäljning av alkohol till minderåriga, en överkonsumtion av alkohol i samhället, bilolyckor, förfalskning av dokument, byråkrati vid utfärdande av nya dokument, höga kostnader för studier vid privata universitet, korruption inom polisen, korruption i skolorna, fruktansvärda samhällstjänster. Så många problem och hans excellens guvernören har alla vapen riktade mot gatuförsäljarna som offrar allt och bara försöker tjäna lite pengar så att de kan försörja sina familjer och sätta sina barn i skolan så de inte blir kriminella. Allvarligt talat, många människor här tänker bakvänt!!!

Det verkar som om förbudet mot gatuförsäljare – eller zungueiras som de lokalt kallas – är en del av de större insatser som gjorts för att dölja Luandas fattiga och dumpa dem i stadens utkanter. Det man inte ser behöver man inte heller bekymra sig om, skulle man kunna säga. Dessutom vaknar zungueiras, invånarna i Luandas stora slumområden, ofta till ljudet av bulldozrar som utan förvarning jämnar deras hem med marken. Sedan transporteras de med bussar till områden som saknar det som behövs för att täcka människornas mest grundläggande levnadsbehov.

"For most of the inhabitants, the skyscrapers of Luanda mean nothing but a background." Photo and caption by Ionut Sendroiu copyright Demotix (8 October 2010)

“För de flesta av invånarna betyder Luandas skyskrapor ingenting mer än en bakgrund.” Foto och bildtext Ionut Sendroiu copyright Demotix (8 oktober 2010)

På grund av olika faktorer, inklusive ett långvarigt inbördeskrig och notoriskt låga investeringar i utbildningssektorn, är Angolas arbetskraft outbildad, och över en fjärdedel är arbetslös.

Enligt den nyligen släppta “Bertelsmann Stiftung, BTI 2014 Angola Country Report” [en] som behandlar förändring mot demokrati och marknadsekonomi i 129 länder är:

[…] the population in [Angola's] cities often depends on informal commerce to make ends meet. This is especially the case in the capital Luanda, where an estimated one-third of the population lives, and which is alone responsible for 75% of GDP production.

[…] befolkningen i [Angolas] städer ofta beroende av informell handel för att få det att gå ihop. Så är fallet speciellt i huvudstaden Luanda, där en tredjedel av befolkningen beräknas bo, och som uteslutande står för 75 % av BNP-produktionen.

Zungueiras. Photo shared by the blog O Patifúndio under a Creative Commons license (BY-NC-ND)

Zungueiras. Fotot delat av bloggen O Patifúndio under Creative Commons licens(BY-NC-ND)

I samma rapport står det att läsa att 70 procent av den informella arbetskraften består av kvinnor. Regeringens senaste policy kommer undantagslöst att påverka kvinnorna negativt, eftersom de är de som är mest sårbara i fall som dessa. Och det tar inte lång tid. Antikorruptions-vakthunden Maka Angola rapporterade nyligen att nästan 50 kvinnor, barn och män gripits och hållits häktade, vissa i tre dagar, i samma cell på en polisstation i Luanda, efter att de ertappats med att sälja varor på gatan. Men detta är inget nytt. Som Louise Redvers anger i en artikel som publicerats i förra veckan när hon undersöker samma fråga på Open Society Initiative for South Africas webbsida:

 

[…] worse still, these women are regularly abused by exploitative police officers and government inspection teams, who beat them, steal or damage their goods and subject them to bribes. You can read more about the scale of this horrific abuse – and the seeming impunity of the officials involved – in this damning Human Rights Watch report released last September.

[…] än värre, dessa kvinnor skymfas regelbundet av exploaterande poliser och inspektionsteam från regeringen som slår dem, stjäl eller förstör deras varor och kräver dem på mutor. Du kan läsa mer om omfattningen av dessa fruktansvärda övergrepp – och den synbara straffriheten för de inblandade tjänstemännen – i den fördömande Human Rights Watch rapporten [en] som kom ut i september förra året.

Den allmänna reaktionen på regeringens senaste åtgärd har varit skepsis blandad med utbredd fördömelse. Men det är viktigt att observera att inte alla tänker på detta sätt. Många har applåderat regeringens beslut och menar att man höll på att tappa greppet om gatuförsäljning och att den skadade stadens image. Och jag har sett hur zungueiras kan förvandla vilket tomt stycke betong eller asfalt som helst till en ohygienisk utemarknadsplats. 

Men som den angolanske rapparen MCK sjunger:

em vez de combater a pobreza estão a combater os pobres.

Istället för att bekämpa fattigdomen bekämpar de de fattiga.

Gatuförsäljning är inte problemet, utan det är snarare en effekt av en mycket större fråga, nämligen regeringens oförmåga att ta itu med den stora klyftan mellan de som har och de som inte har. Det är regeringens oförmåga att ta itu med fattigdomen trots den stora oljerikedom, som de mest välbärgade angolanerna njuter av. Och de tror felaktigt att sättet att handskas med fattigdomen är att gömma den.

"Commercial street in Luanda." Photo by Ionut Sendroiu copyright Demotix (31 October 2010)

“Affärsgata i Luanda.” Foto Ionut Sendroiu copyright Demotix (31 Oktober 2010)

Särskilt är ett ovan angivet citat ur Louise Redvers publikation en ögonöppnare: 

I remember very clearly one very well-dressed and expensively US-educated Angolan oil worker telling me: “We can’t have these people on our streets anymore, not in the city centre next to places like Sonangol. We need to improve our image, we are a modern country, these people can’t be here like this.”

Jag minns mycket tydligt hur en elegant klädd och dyrt USA-utbildad inhemsk oljearbetare sa till mig: “Vi kan inte ha dessa människor på våra gator längre, inte i centrum, bredvid ställen som Sonangol. Vi måste förbättra vår image, vi är ett modernt land. De här människorna kan inte vara här på detta sätt.” 

Angola är ett land där nationella registreringskontor är stängda i fyra dagar därför att det inte finns något “system” [en] (läs: intranet). Där rutinöverföringar via Western Union eller Moneygram kan ta upprepade resor och flera timmar. Där det inte finns någon tillförlitlig vatten- eller eldistribution. Där regeringen inte är kapabel att tillhandahålla sin befolkning ens den mest grundläggande service. Där regeringen spenderar endast en liten bråkdel av sin budget på hälsa och utbildning [en], bland de lägsta siffrorna i Afrika [en]. Där korruption är en livsstil och där regeringen har glömt sitt löfte från självständigheten: att det viktigaste att göra var att lösa folkets problem.

Zungueiras och landets fattigaste kommer att fortsätta att bära bördan av denna image-medvetna förändring tills allvarligare riktlinjer antagits i syfte att minska fattigdom och ge de fattiga ett annat alternativ att försörja sig själva.

Läs även Clara Onofres inlägg på Global Voices (2008): Angola: Hawkers face a hard life with dignity and courage [en]

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.