Ser du alla språken däruppe? Vi översätter nyhetsinslag från Global Voices för att se till att medborgarmedier från världens alla hörn blir tillgängliga för alla.

Lär dig mer om Lingua-översättningar  »

Ännu kan man höra det syriska motståndets soundtrack

(Om inget annat anges leder alla länkar till engelska websidor)

 

Stick iväg, Bashar. Bashar, du är en lögnare. Dra åt helvete med dina tal. Friheten står vid dörren. Stick iväg, Bashar.

Så lyder de första raderna av den effektfulla låten som, alltsedan det att syrierna tog gatorna i besittning i mars 2011, har kommit att fungera som en hyllningssång för det syriska upproret: “Yalla irhal, ya Bashar” – kraven som demonstranterna ställer efter fyra decennium med diktatorisk kontroll ekar i den häftiga låttexten.  

Med en hes sångröst som hördes över musikens jämna rytmer ledde folkmusikern Ibrahim Kashoush demonstrationer mot regimen i Hama, tills det att han i juni 2011, ett par dagar efter den största demonstationen som någonsin hållits i Syrien, hittades flytande i floden Orontes, död och med halsen uppskuren.  

Mordet på Kashoush var ett fasansfullt budskap om vad som kunde hända med dem som uttalade sig negativt om den härskande familjen i Syrien, men det lyckades inte få tyst på de som sjöng “Yalla irhal” på gatorna eller på de aktivister som deltog i kreativa kampanjer för driva gallfeber på myndigheterna.

Animationen “Motståndets röst”, från december 2011, av det libanesiska media nätverket Kharabeesh, visar hur högtalare som gömts på gatorna och i officiella statsbyggnader spelar revolutionsmusik och förstärker Kashoushs röst.

Från första början av upproret bekräftade sättet som syriska musiker, poeter och artister förföljdes på, som till exempel karikatyrtecknaren Ali Ferzat som fick sina händer brutna under en arrestering förra året, att en av de främsta måltavlorna skulle bli Syriens spirande medborgarrörelser.

Kreativa mobiliseringar av alla de slag, inklusive sittstrejker, civila olydnadskampanjer, banderoller, tecknade serier, graffiti och dikter, blev allt vanligare på offentliga platser såväl som på nätet. Det finns ett arkiv av historier om detta på portalen Syria Untold [Det outtalade Syrien] en webbsida som jag har hjälpt till att grunda.

Den mur av skräck och tystnad som det tagit decennium att bygga upp raserades under loppet av några veckor. Detta skedde trots att regimen visade prov på en brutalitet som aldrig tidigare skådats, mot dem som på fredliga sätt uttrycke oppositionella åsikter. Det blev allt svårare att tysta ner musiken, som med sin mobiliserande och upplyftande kraft kom att få en central plats inom medborgarrörelserna.

“Riktig konst kräver frihet”

Som den syriska pianisten Malek Jandali uttrycker det: “Diktatorer är, generellt sett, rädda för konst och musik, för de står för sökandet efter sanning och skönhet.” I en intervju med Syria Untold beskriver Jandali hur syrisk konst kontrollerades av den härskande familjen. Han börjar med [att beskriva] nationalsången.

Syria’s coast is home to the world’s oldest music notation, and the Ugaritic alphabet, which is thought to be the civilization’s first alphabet. But instead of paying homage to the country’s rich history, the national anthem begins with a reference to the military, the “guardians of the homeland. Why don’t we talk about Syrian inventions like the alphabet and music, instead of military forces and war?

Världens äldsta muskaliska notation, det ugaritiska alfabetet, som anses vara världscivilisationens första alfabete, har sitt ursprung vid den syriska kusten. Men istället för att hedra landets rika historia så börjar nationalsången med hänvisningar till militären, “hemlandets beskyddare”. Varför berättar vi inte om Syriens uppfinningar, som till exempel alfabetet och musiken, istället för trupper och krig?

Jandali, vars familjehem genomsökts och vars föräldrar blivit misshandlade som straff för hans musik, säger att den syriska revolutionen har gjort så att en ny generation av artister kommit att se dagens ljus – en generation som kan bryta sig loss från den långa traditionen av att bädda in officiell propaganda i konsten.  

“Det var inte konst. För att kunna producera krävs det frihet. Riktig konst, kunskap och kultur, kräver frihet, liksom förnyelse och framsteg. Utan frihet finns det ingenting” hävdar han.

Sökandet efter skönhet som Jandali identifierar genomsyrar alla syriska musikgenrer och stilar, från de satiriska folksångerna som sjungs under demonstrationerna till de klassiska pianotonerna i “Det fria Syriens nationalsång” som han skapat.  

Det omfattar även musikstilar som är kända för att utmana social normer, som till exempel heavy metal och hip hop.

Satanism och blodutsugning är bara några av de saker som medlemmarna av det syriska metalbandet Anarchadia blivit beskyllda för. De definierar sig själva som anarkister och var bland de första som öppet stöttade det allmänna upproret mot Assad-regimen.   

“Mounir”, ett av det syriska metalbandets fan, berättade för Syria Untold:

Rock and metal music, with its gloomy outfits, loud music and spiked bracelets, have always been deeply connected to rebellion, to revolution and raging against the machine. So the fact that Syrians who listen to hard music are mostly anti-regime is not a coincidence.

Rock- och metalmusik, med sina dystra kläder, högljudda musik och nitarmband, har alltid haft en djup koppling till uppror, till revolution och till kampen mot systemet. Så det är i själva verket ingen tillfällighet att det är de syrier som lyssnar på hårdrock som är de som är mest emot regimen.

Anarchadia flydde från landet för att undgå att bli arresterade, trakasserade och för slippa utsättas för dödshot. Likadant gjorde den syrisk-palestinska hiphop-gruppen Refugees of Rap [Rappens flyktingar] vars tredje album The Age Of Silence [Tystnadens tid] är en metafor för det mörker som Syrien var försänkt i under decennium.

The Age of Silence is over. How can so much injustice come from just one man? You should stand up and say it straight from your heart, wake up from your fear. There is nothing to fear, you can say what you want, the Age of Silence is over.

Tystnades tid är över. Hur kan så mycket orättvisa komma från en enda man? Du kan ställa dig upp och tala direkt från hjärtat, vakna upp ur din rädsla. Det finns ingenting att vara rädd för, du kan säga vad du vill, tystnadens tid är över.  

Från krig till livets pånyttfödelse

Trots att de omringas av krigets fasor och ett allt mer upptrappat våld så har många syrier lyckats omvandla sorg och förstörelse till kreativitet och liv.

Genom att använda delar av raketer, outlösta granater och kulfodral har keramikern Abu Ali al-Bitar, som kommer från den svårt härjade staden Duma, skapat ett “kreativt montage” som inkluderar lampor, rör, en toalett gjord av raketer, samt en hel rad olika musikinstrument.  

“Jag gjorde konst av det som symboliserar smärta och destruktion,” säger Abu Ali i en intervju med Syria Untold. “Det syriska folket är smarta och modiga, och i världen finns det bevis på vår uråldriga kultur och civilisation. Vi är ett fredens folk, inte krigets folk, och vi är inte blodtörstiga.” 

“Ammunition kan användas som alla möjliga sorters konst” sjunger han medan han visar hur han använder sina handtillverkade instrument. “Jag använder raketer till orientaliska baser, till trummor och till timpani, som ju alla vet är gjorda av koppar”

Idag, tre år efter utbrottet av det syriska upproret, kämpar civilaktivisterna inte längre bara mot Assad-regimen, utan även mot extremistgrupper som till exempel den Islamistiska Fronten i Irak och Syrien, som vinner kraft i det vakuum som uppstått i “befriade” områden. Offentliga visningar av konst och kreativitet, som till exempel musik, har blivit en måltavla för de här grupperna, som till och med har gjort räder mot bröllopsfester och allmänna högtidsfester för att sätta stopp för musik och sång.

Att få tyst på musiker med hjälp av våld är ett försök att införa politiska och religiösa program som strider mot mångfalden och rikedomen i Syriens sociala uppbyggnad. Det populära motståndet mot de här nya formerna av förtryck har dock visat sig vara lika starkt som det var mot regimen. Demonstranternas rop ljuder taktfast, högt och tydligt genom de befriade områdena: “ISIS, ge dig av från vårt land. Assad och ISIS är detsamma.”  

 

'ISIS are aliens'

Videon överst är av en grupp som, ledda av den framlidna Ibrahim Qashoush, sjunger “Yalla irhal, ya Bashar” med engelsk text och ackompanjerande musik (via The Revolting Syrian – july 2011).

Den här historien är gjord av Freemuse, den ledande försvararen av musiker över hela världen, den har publicerats på Global Voices, Artsfreedom.org och Freemuse.org.
music freedom dayMusic Freedom Day [Den fria musikens dag] 3 mars 2014, är ett årligt arrangemang som hyllar och skapar medvetenhet om de förföljelser, förbud, arrestering och mord av musiker som sker för att de genom sina sångtexter eller uppträdande på scen har berört ett känsligt eller kontroversiellt ämne. Hashtag: #musicfreedomday

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.