Ser du alla språken däruppe? Vi översätter nyhetsinslag från Global Voices för att se till att medborgarmedier från världens alla hörn blir tillgängliga för alla.

Lär dig mer om Lingua-översättningar  »

Misshandel, låga löner och begränsad frihet: livet för Hong Kongs utländska hembiträden

[Samtliga länkar leder till engelskspråkiga sidor om inte annat anges.]

Ett rättegångsfall rörande de fysiska övergrepp och den tortyr det indonesiska hembiträdet Kartika Puspitasari fick lida under sina arbetsgivare har riktat strålkastarna mot den utsatta situation som Hong Kongs utländska hembiträden befinner sig i.

För närvarande arbetar över 310 000 utländska hembiträden i Hong Kong, vilket utgör 3 procent av den internationella stadens befolkning. Men Hong Kong är ökänt för sin policy vad gäller utländska arbetare i hemmen (så kallade FDW:s). Utöver den imigrationsförordning som utesluter utländska hembiträden från rätten att ansöka om permanent uppehållstillstånd i Hong Kong efter att ha arbetat i staden under sju år, så gör “fjortondagarsregeln”, som kräver att FDW:s hittar en ny arbetsgivare inom två veckor efter avslutat kontrakt, det mycket svårt för utländska hembiträden att byta eller välja arbetsgivare.

Dessutom skyddas de inte av stadens policy om minimilöner, de utnyttjas av de förmedlingar som agerar som mellanhänder och tvingas till att arbeta långa arbetsdagar, samt bo hos sina arbetsgivare under extremt dåliga levnadsvillkor.

Indonesian Maids Rally in Support of Abused Domestic Helper on September 15, 2013. Photo from Hong Wrong.

Indonesiska hembiträden protesterar till stöd för det misshandlade hembiträdet den 15 september, 2013. Foto av Tom Grundy.

När Kartikas situation först avslöjades var det många som ifrågasatte rapporternas trovärdighet, eftersom Hong Kongs arbetsmarknad i allmänhet betraktas som “fri”. Sådant “sunt förnuft” gäller dock inte utländska hembiträden, som inte åtnjuter ett lika stort skydd av lagen som inhemska medborgare. Ta en titt på Hong Wrong-bloggaren Tom Grundys korta beskrivning av fallet:

Between October 2010 and October 2012, Kartika Puspitasari was allegedly beaten with a chain and a shoe, scalded with a hot iron, tied to a chair, had her hair chopped off and was forced to wear a diaper and children’s clothes by her employers.

Mellan oktober 2010 och oktober 2012 påstås det att Kartika Puspitasaris arbetsgivare misshandlade henne med en kedja och en sko, brände henne med ett hett strykjärn, band fast henne vid en stol, klippte av henne håret och tvingade henne att bära blöja och barnkläder.

Arbetsgivarna dömdes slutligen den 18 september, 2013, till tre år och tre månader respektive fem och ett halvt år. Domaren baserade sitt beslut på entydiga bevis, främst de 45 skador man hittat på hembiträdets kropp, men trodde att en del av vittnesmålen var överdrivna och kunde inte förstå varför Kartika inte gått till polisen.

Rosa från left21, som följde rättegången i detalj förklarar varför fallet syntes så “otroligt” i lokalbefolkningens ögon genom att granska det ojämlika maktförhållandet mellan arbetsgivare och hembiträden i Hong Kong:

僱主跟僱傭在法律案件前根本站在不同的起步點,法官在勞資審裁處公開道明「你要留下便得付錢」-意指由於根據條例僱傭不可在等待審訊期間繼續合法在港工作,政府亦不會在此等待期間支付她們生活費或簽證費,她們必須自己支付(或靠慈善機構的幫忙)進行訴訟的費用以贏得正義。在語言不通的重壓及失去工作的恐懼下,如此「你要留下便得付錢」的制度令外傭寧願保持沈默忍受虐待,也不願向僱主提出訴訟。

Arbetsgivaren och den anställda behandlas inte likvärdigt under den juridiska processen. Domaren från Arbetsdomstolen sa öppet “om du vill stanna måste du betala” – enligt gällande lagstiftning får hembiträden inte arbeta under den rättsliga processens gång och regeringen betalar inte deras levnadskostnader eller visumavgifter. De måste själva stå för dessa utlägg (eller söka hjälp från välgörenhetsorganisationer) för att kunna betala juridiska ombud och söka rättvisa. När hembiträdena ställs både inför en språkbarriär och den stress arbetslöshet medför tystar rättssystemets princip “om du vill stanna måste du betala” dem mycket effektivt, och de väljer att lida i tystnad itället för att konfrontera sina arbetsgivare i rättssalen.

Kartika對僱主的其中兩項指控被判不成立,因法官認為此印傭的某些證供不可信。他認為僱主不可能在離家旅行時把僱傭綁在家裡五天;他認為女僱主不可能逼僱傭穿著過小的衣服或透明膠袋在男僱主面前打掃;他也認為僱傭不可能沒有機會逃脫,而相信她曾有很多機會逃走卻沒有這樣做。
令人好奇的是,法官在確認了案件的壓倒性證據、清晰兩個僱主不人道的殘酷及漠視僱傭尊嚴的行為後,依然以「正常」僱主應有的「常識」推斷兩個被告曾作的行為,而否決受害人所提出的其他可能性。法官只專注於「硬體」的實物證據,其他軟性的無形力量,如威脅、心理壓力、虐待和飢餓/飢渴造成的弱勢、隔離等,則完全被忽略;這些無形的力量正是令僱傭極難逃走的障礙。

Två av anklagelserna bedömdes som ogiltiga eftersom domaren fann vittnesmålet otillförlitligt. Han ansåg att det var omöjligt för arbetsgivarna att ha bundit fast hembiträdet och lämnat henne så i fem dagar medan de var ute och reste. Han ansåg det även omöjligt att arbetsgivaren tvingade hembiträdet att klä sig i för små kläder eller en genomskinlig plastpåse, samt att tvätta sig framför den manlige arbetsgivaren. Han kunde inte tro att hembiträdet inte haft en chans att fly och ansåg att hon valt att inte göra så.

Underligt nog ansåg domaren att den bevisföring som fastställde att arbetsgivarnas handlingar var grymma, omänskliga och förolämpande var trovärdig, men trots detta utformade han dombeslutet med utgång från det “sunda förnuftet” hos “normala” arbetsrelationer och avvisade därmed offrets vittnesmål. Domaren koncentrerade sig på de “entydiga bevisen” medan han helt förbisåg den osynliga makt som skapas med hjälp av hot, psykisk stress, tortyr, hunger, isolering osv. Osynliga krafter av detta slag gjorde det svårt för hembiträdet att rymma.

Trots allt detta, istället för att ändra på det extremt ojämlika maktförhållandet mellan arbetsgivare och hembiträden, gör Hong Kongs migrationsverk det svårare för hembiträden att byta arbetsgivare, enligt rapporter från Tom Grundy tidigt i september:

In an attempt to combat the ‘non-problem’ of ‘job shopping’, the government has tightened rules to further entrap the city’s long-suffering domestic helpers. Last week, the Immigration Department responded to supposed ‘public concern‘,announcing that it will now make it harder for domestic workers to quit their contracts.

I ett försök att tackla “icke-problemet” med att hembiträden “väljer och vrakar” ibland jobben har regeringen stramat till reglerna så att stadens redan sedan länge lidande hemhjälp fastnar ännu djupare i fällan. I förra veckan svarade Migrationsverket på påstådd “allmänt uttryckt oro” med att tillkännagöra att det nu kommer att göra det svårare för hembiträden att säga upp sina kontrakt.

Sheila förklarar hur orättvis Migrationverkets två veckors-regel är mot FDW:s i Stories Beyond Borders [ung. “Berättelser på andra sidan gränsen”], ett videoprojekt lagt på folkentreprenad:

Många arbetsgivare i Hong Kong förstår inte att FDW:s borde ha rätt till fritid och ett eget privat utrymme. I en intervju med medborgarmediaplattformen inmediahk.net talade det indonesiska hembiträdet Ada om de svårigheter hennes vänner mött när de försökt anmäla sig till deltidsstudier i Hong Kong:

HK-based Irish photographer Gráinne Quinlan's photo project on "Why do you do what you do?". The team asked several foreign domestic workers to write down why they left their home country to work in another city. Photo via Tom Grundy.

“För mina barn”. Hong Kong-baserade irländska fotografen Gráinne Quinlans fotoprojekt “Varför gör du det du gör?”. Teamet bad flera utländska hembiträden att skriva varför de lämnat sitt hemland för att arbeta i en annan stad. Foto via Tom Grundy.

「我相當幸運,家人非常支持我讀書」。而僱主給予她相當大的自由度,沒有反對,亦不干預她學習,只要不影響工作便可,所以她才能這樣享受學習,無顧慮地進修;相反,她身邊的朋友的處境卻是截然不同,因為不少僱主擔心外傭因學業而影響工作表現--有朋友的僱主得悉她進修一事便反對,亦有朋友因害怕僱主反對進修,於是偷偷躲起來溫習,或趁僱主入睡時才敢翻開課本,也有些朋友需每數月被逼暫停學業一次。

“Jag är lyckligt lottad som har en familj som stödjer min utbildning.” Arbetsgivarna gav henne även viss frihet. De tillät henne att studera med förutsättningen att det inte påverkade hennes arbete. Därför kunde hon anmäla sig till deltidsstudier utan svårigheter. Henees vänners erfarenheter är helt annorlunda. Många arbetsgivare oroar sig för att deras arbete blir lidande när de väl börjar studera. En del av hennes vänner arbetsgivare motsatte sig öppet deras begäran om tillstånd att studera. En del av hennes vänner är för rädda för att fråga om lov och studerar i hemlighet efter att deras arbetsgivare lagt sig. En del av henns vänner måste ta en paus i studierna med jämna mellanrum.

Ett antal icke-statliga organisationer i Hong Kong arbetar tillsammans med att påverka regeringen till att avskaffa den regel om obligatoriskt boende på arbetsplatsen som inrättades år 2003. Vera So, medverkande journalist från inmediahk.net, rapporterade från det civila samhällets presskonferens:

關注外勞權益的移民工牧民中心代表Cynthia Ca Abdon-Tellez稱,難以接受刑事化外傭在外留宿的自由。她又指,強制留宿除令外傭被逼居於極狹小的空間如廚、雜物房、廁所等,更增加她們遭受家庭暴力的風險。
牧民中心於今年4月進行調查,訪問了3004名留宿外傭,發現約三成受訪外傭沒有自己的睡房,要睡在走廊或客廳;另外八成外傭表示曾經歷不同方面及程度的暴力:接近六成遭受言語暴力,而身體暴力及性暴力則分別佔18%及6%,情況嚴重。Cynthia指政策推出10年,絕對需要檢討。

Cynthia Ca Abdon-Tellez från “Mission For Migrant Worker” (MMW) [ung. “Uppdrag för migrerade arbetare”] sa att det är oacceptabelt att friheten att leva någon annanstans än på arbetsplatsen kriminaliseras. Den obligatoriska regeln om boende på arbetsplatsen tvingar hembiträden att bo på ställen som i köket, på toaletter och i förrådsrum, vilket ökar risken för våld.

I en undersökning genomförd av MMW hade runt 30 procent, av de 3004 utländska hembiträden de intervjuade, inget eget rum utan tvingades sova i korridorer eller i vardagsrummet. 80 procent hade upplevt våld i någon form – 60 procent verbalt våld, 18 procent fysiskt våld och 6 procent sexuellt våld. Situatioen är mycket allvarlig. Cynthia sa att regeln om inneboende varit gällande under tio år och att det är dags att den granskas på nytt.

 

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.