- Global Voices på svenska - https://sv.globalvoices.org -

Kenya: En förebild uppstår ur den skoningslösa torkan

Kategorier: Subsahariska Afrika, Kenya, Medborgarmedia, Miljö, Ungdom, Utveckling, Samtal för en bättre värld

[Samtliga länkar går till engelskspråkiga sidor, om inte annat anges.]

En ihärdig torka i Kenya har haft förödande följder för lantbruksproduktionen. Miljontals familjer som livnär sig på boskap, fiske och jordbruk har drabbats hårt. Såsom varstans på Afrikas landsbygd, så är det de unga som får lida mest när katastrofer och svårigheter inträffar.

Hela Afrikas Horn [1] har varit utsatt för torrperioder de senaste årtiondena. Denna torka, som vissa väljer att skylla på [2] en rad miljöfrågor, är dock ovanligt grym. Man har uppskattat [3] att omkring 100 000 kor har avlidit på grund av vattenbrist och Kenyas regering tror [3] att 10 miljoner av befolkningen kommer att ha brist på mat. Undernäring är ett bekymmer [4] samt sjukdomar från orent dricksvatten.

Från Gorta [5], en hungerorganisation baserad på Irland, kommer en kortfattad video om hur en familj anpassar sig till förhållandena i Rift Valley, ett av de mest drabbade områdena.

Torka i Kenya – En familjs uthållighet [6] från Gorta TV [7] på Vimeo [8].

Utvandring

Torkan har tvingat herdar till att lämna sina hem i ett sökande efter vatten och mat till sina djur. “I de flesta fall så innebär det här att de sårbara barnen, de äldre och kvinnorna lämnas till att klara sig själva i byarna.” skriver [9] Ebby Nanzala Wamatsi för bloggen Women News Network. De unga kan lämnas till att sköta de torra fälten men, om otroligt nog regnet visar sig, så kan ett plötsligt överflöd av vatten även skölja bort grödorna, varnar Kenyan Daily Nation nyhetsmagasin.

Våldshotet

Det uppstår även problem när hela familjer tar med sig allt sitt pick och pack. Med så mycket folk som lämnar sina vanliga jakt- och födomarker är det oundvikligt med konflikter, då gränser överträds och slitningar ökar mellan människor. Tjuvjakt [10], boskapsstöld och allmänna banditfasoner är på uppgång och oro väcks hos befolkningen då angripare använder allt mer sofistikerade vapen. Omkring 400 människor omkom [11] under 2009 på grund av våld, rapporterade bloggen Kenya Watch.

En i synnerhet fasansfull massaker ägde rum i september vid en by i Rift Valley kallad Kanampiu. 35 bybor, inklusive kvinnor och barn, dödades [12] av marodörer.

Good morning Kenya! by Mara 1
God morgon Kenya! av Mara 1

Utbildningsfrågor

Utflyttning från området tvingar också barn ur deras skolor, vilket gör det svårt för dem att återvända. Utbildningsnivån är en väsentlig faktor för det framtida levebrödet. För skolbarnen i Rift Valley, i den norra delen av Kenya, hyser en av byborna lite hopp. “Många barn, fler än 1000 från Baragoi området (i Samburu) har flyttat med sina föräldrar och kommer inte återvända till skolan inom snar framtid.” sa Joseph Leparua [13] från stödföreningen för Samburus samhällsutveckling till en reporter från IRIN News.

Inte nog med det – ibland är skolmatsalen den enda plats där barn kan förvänta sig en måltid, enligt en rapport från CBBC [14].

Återställa gemenskapen

Förutom de frågor om uppehälle och personlig säkerhet som torkan fört med sig, så bär även ungdomarna bördan av att behöva bygga upp sina samhällen igen. Faith Akiru, en kvinna som arbetar i Kenya med Catholic Relief Services (CRS), en utvecklingsgrupp i USA, växte upp hos herdefolket Turkanas [15] i en by på 1000 i nordvästra Kenya. Hon berättar, på CRS hemsida [16], om hur torkan har påverkat hennes by.

På grund av Kenyas långvariga torka, så kan djuren inte längre möta våra dagliga behov, vilket gör min familj och andra Turkanabybor oerhört sårbara. Vi led av torka under min uppväxt och jag kan minnas gå hungrig dagar i sträck. Vi tog oss till floden för att plocka frukt och växter. Dessa växterna har en mycket bitter smak, så vi fick ta och slå läger där för att koka bort det bittra ur dem. En gång per år, ungefär, fick vi också biståndsmat.

Nu är torkan svårare att klara av på grund av den ökande boskapsstölden. Folk använder pistoler under räderna, vilket gör det svårare för oss att skydda våra hjordar. Min familj klarar sig inte särskilt väl. Jag skickar pengar, men även om de kan använda dem till att skaffa mat, så förblir resten av folket hungriga. Det är rätt så obekvämt för dem att äta när alla andra runt om svälter, och jag kan inte skicka tillräckligt för att mata alla.

Hon säger att som en utbildad kvinna med inkomst känner hon en plikt att ge något tillbaka till samhället genom att hjälpa yngre tjejer handskas med ett invecklat, modernt liv.

Jag bär på ett stort ansvar. Det finns en hel del för mig att arbeta med i min by. Fem tjejer från Morulem har klarat sig igenom den åttonde årskursen och gått vidare till gymnasiet. Jag är den enda som lyckats ta examen, och är nu den enda tjejen med en examen i den här byn.

Jag känner att jag är en förebild. Jag behöver ha ett bra jobb, så att jag kan visa de där hemma hur min utbildning har förvandlat mitt liv. Jag pratar med de unga tjejerna i Morulem om hur viktigt det är att utbilda sig och försöker hjälpa dem lära sig om olika karriärer. Så jag säger till dem att, liksom alla andra människor, så kan även de gå till skolan och leva ett bättre liv än vad de gör nu. En del av mitt ansvar hänger också på att kämpa emot förtidiga och påtvingade giftermål, som kan leda till att många flickor blir unga mödrar till barn de inte kan ta hand om.