[Samtliga länkar leder till engelskspråkiga webbsidor, om inte annat anges.]
Chelsea Manning, tidigare känd som Bradley Manning*, är en före detta amerikansk armésoldat som läckte över 700 000 hemlighetsstämplade dokument som offentliggjorde USA:s brott mot Genevekonventionerna, USA:s armés godtyckliga massmord på civila i Irak och Afghanistan och hundratals hemliga diplomatiska telegram.
För detta fick hon 35 års fängelse – historiens längsta straff för en läcka av hemlighetsstämplad information, och ett straff längre än det som ges de flesta dömda terrorister. Det är också värt att påpeka att åklagaren yrkade på en dom på 60 års fängelse, även om det inte kunde bevisas att informationen som Manning läckte orsakade någon skada; ingen från den amerikanska armén eller säkerhetstjänsten omkom på grund av läckan. Åtalspunkten som skulle gett henne dödsstraff, det att hon skulle ha hjälpt fienden, avslogs av domaren.
Manning förstod själv att det hon hade gjort bröt mot lagen och erkände sig skyldig till alla åtal utom att ha hjälpt fienden. I brevet hon adresserade till president Obama för att be om benådning skrev hon:
I understand that my actions violated the law; I regret if my actions hurt anyone or harmed the United States. It was never my intent to hurt anyone. I only wanted to help people. When I chose to disclose classified information, I did so out of a love for my country and a sense of duty to others.
If you deny my request for a pardon, I will serve my time knowing that sometimes you have to pay a heavy price to live in a free society. I will gladly pay that price if it means we could have a country that is truly conceived in liberty and dedicated to the proposition that all women and men are created equal.
Jag är medveten om att det jag gjorde bröt mot lagen; jag beklagar om mitt handlande skadade någon eller missgynnade USA. Jag avsåg aldrig att skada någon. Jag ville bara hjälpa människor. När jag valde att offentliggöra hemlighetsstämplad information, så var det av kärlek till mitt land och en pliktkänsla gentemot mina medmänniskor.
Om ni avslår min förfrågan om benådning kommer jag att avsitta mitt straff med vetskapen att man ibland måste betala ett högt pris för att kunna leva i ett fritt samhälle. Det är ett pris jag gärna betalar om det betyder att vi får ett land som verkligen bygger på frihet och stöder påståendet att alla kvinnor och män är skapta jämnlika.
Chelsea Mannings fall är viktigt, inte bara på grund av mängden information hon offentliggjorde om statens felaktiga handlande, utan även med tanke på hur hennes rättegång kommer att påverka journalister, bloggare, visselblåsare, läckor och vanliga medborgare. Hennes dom är det mest uppmärksammade under Obamas krafttag mot läckor. Obamas regering har åtalat fler läckor än någon tidigare regering för att ha offentliggjort hemlighetsstämplad information. Josh Stearns (@jcstearns), skribent för Boing Boing, ser det här fallet som ett i raden i en skrämmande tendens att hindra informationsfriheten:
We should see the Manning verdict in the context of a mounting press freedom crisis that impacts all of us. As Dan Gillmor wrote in the Guardian, “the public needs to awaken to the threat to its own freedoms from the Obama crackdown on leaks and, by extension, journalism and free speech itself.”
We live in a time when anyone may commit an act of journalism. The person who sets up a Facebook page to cover the hurricane hitting her community. The person who uses her smartphone to record police officers killing an unarmed teen on a train platform.The person who live-blogs a court case from start to finish. Each of these people is participating in journalism in ways we should protect and celebrate.
[…]
We should be glad that this military court did not equate Manning’s actions to aiding the enemy, but this case is part of a much bigger debate, and one the public has largely been left out of. That needs to change.
Vi bör se på Mannings dom i ljuset av den växande pressfrihetskrisen som påverkar oss alla. Som Dan Gillmor skrev i the Guardian, “allmänheten måste inse att Obamas krafttag mot läckor, och därigenom mot journalistiken och yttrandefriheten själv, utgör ett hot mot dess friheter.”
I vår tid kan vem som helst agera journalist. En person som skapar en Facebooksida för att rapportera om hur en orkan drabbar hennes hembygd. En person som använder en mobiltelefon för att filma poliser som dödar en obeväpnad tonåring på en perrong. En person som live-bloggar om en rättssak från början till slut. Alla dessa personen medverkar i journalism på sätt som borde skyddas och hyllas.
[…]
Vi får glädjas över att militärdomstolen inte ansåg att Manning hjälpte fienden, men fallet är en del av en mycket större debatt – en som allmänheten har uteslutits från. Det måste vi ändra på.
Trevor Timm (@trevortimm), som skrev ett inlägg för “Freedom of the Press Foundation”, oroar sig också för Obamas regerings hetsjakt på läckor. Han hävdar att en av lagarna som Manning dömdes under, “Espionage Act” (akten mot spioneri), används för att sätta likhetstecken mellan läckor och landsförrädare:
The Espionage Act, a draconian statute written in 1917 as a way to punish non-violent opponents of World War I, has unfortunately been used in recent years to equate leakers and whistleblowers with spies and traitors. Facilitating that warped view in Manning's trial, the judge ruled early on that the defense was not allowed to put forth evidence of Manning’s sole intent to inform the American public, or evidence showing that none of the information materially harmed national security.
“Espionage Act” – en djävulsk lag som stadgades 1917 för att man skulle kunna straffa icke-våldsamma motståndare till första världskriget – har på senare år använts för att sätta likhetstecken mellan läckor och visselblåsare och spioner och landsförrädare. Med hjälp av den vridna synvinkeln kunde domaren i Mannings rättegång tidigt avslå allt bevis från försvaret som visade att Mannings enda avsikt var att informera amerikanska medborgare, och allt bevis som visade att ingen av informationen skadade nationens säkerhet påtagligt.
Trots att Obamas regering officiellt har benämnt Chelsea Manning en landsförrädare får hon stöd från många håll, vilket märks på den ivriga debatten på nätet. De som stöttar Chelsea Manning har gått samman för att sprida kunskap om hur viktiga och nödvändiga hennes avslöjanden var. En namninsamling som startades gemensamt av Amnesty International och Bradley Manning Support Network och som ber president Obama att benåda Manning cirkulerar för närvarande på Internet. Många har även uttryckt sitt stöd på Twitter:
The fact that Bradley Manning leaked the truth for free pretty much says that he is not a traitor/attention whore/etc.
— #TheEnemy (@Rugure89) August 24, 2013
Att Bradley Manning läckte sanningen gratis visar att han inte är någon förädare/uppmärksamhetshora/o.s.v.
“Manning helped spark a new civil rights movement. She deserves Obama’s Nobel Peace Prize in a way the president doesn't.”@jricole #Manning
— Paul Orlowski (@npdrifter) August 24, 2013
“Manning hjälpte till att starta en ny frihetsrörelse. Hon förtjänar Obamas Nobels fredspris mer än presidenten.”
I've gotten into so many great discussions over Bradley/Chelsea Manning this week. American hero, nothing less than that.#FreeBrad
— Jerrad (@JerradWilliams) August 24, 2013
Jag har haft så många intressanta diskussioner om Bradley/Chelsea Manning i veckan. En amerikansk hjälte, inget mindre.
I den här videon, diskuterar The Young Turks Chelsea Mannings brev där hon ber presidenten om benådning. De fyra männen uttrycker sin respekt och hur mycket de beundrar henne:
Även journalisten Norman Solomon (@normansolomon) uttrycker stor beundran för Chelsea Mannings handlande och integritet i ett öppet brev till president Obama som publicerades i den oberoende digitala tidningen “Nation of Change”:
Imagine. After more than three years in prison, undergoing methodical abuse and then the ordeal of a long military trial followed by the pronouncement of a 35-year prison sentence, Bradley Manning has emerged with his solid humanistic voice not only intact, but actually stronger than ever!
Tänk er. Efter över tre år i fängelse där han utsattes för metodisk misshandel och en plågsamt lång militär rättegång som gav honom en dom på 35 års fängelse, kommer Bradley Manning ut med sin starka humanistiska röst inte bara intakt, utan faktiskt starkare än någonsin!
Transidentitet
Den 21 augusti offentliggjorde Manning sin sanna identitet som transkvinna, och berättade att hon nu vill kallas Chelsea Manning och att hon vill påbörja hormonbehandling så snabbt som möjligt. Transaktivister har berömt hennes beslut att komma ut, eftersom det ger transpersoner välbehövd synlighet och ett erkännande som behövs i kampen för HBT-personers rättigheter. Detta leder till nya problem för Manning, eftersom hon kommer att hamna på en anstalt för män och redan har förvägrats behandling annan än den som ges av en psykiatriker. “The American Civil Liberties Union” gav ett uttalande där de sa att att förvägra Manning hormonterapi strider oroväckande mot författningen:
[P]ublic statements by military officials that the Army does not provide hormone therapy to treat gender dysphoria raise serious constitutional concerns. Gender dysphoria is a serious medical condition in which a person's gender identity does not correspond to his or her assigned sex at birth, and hormone therapy is part of the accepted standards of care for this condition. Without the necessary treatment, gender dysphoria can cause severe psychological distress, including anxiety and suicide. When the government holds individuals in its custody, it must provide them with medically necessary care.
Offentliga uttalanden om att armén inte tillhandahåller hormonterapi för behandling av könsidentitetsstörningar strider oroväckande mot författningen. Könsidentitetsstörningar är en allvarlig medicinsk sjukdom där en persons könsidentitet inte stämmer överens med det kön som han eller hon fick vid födseln, och hormonterapi är en standardbehandling för sjukdomen. Om man inte får den nödvändiga behandlingen kan könsidentitetsstörningar leda till allvarliga psykiska tillstånd som ångest och självmord. När regeringen fängslar individer måste den ge dem den medicinska behandling de behöver.
De här händelserna kommer tveklöst att ha en bestående och vida känd effekt på framtida visselblåsare och journalistik i allmänhet – för att inte tala om transpersoner. Vi vet ännu inte om det kommer att leda till ett öppnare samhälle med en mer genomskinlig och ansvarstagande regering, eller ett mer hemlighetsfullt, där medborgare förnekas sin rätt till information.
*Vi använder feminina pronomen för att omtala Manning, som uttryckligen har bett om att bli omtalad med sådana.