Mark Kaigwa är en kenyansk kommunikationskonsulent, som arbetar tillsammans med märkesnamn, företag och frivilligorganisationer över hela Afrika med att hjälpa dem använda olika medier inom mobil- och webbaserad teknologi för att nå ut till den afrikanska befolkningen. Han bloggar på mark: my words [en].

Collins Mbalo (CM): Berätta lite mer om dig själv, vem du är och hur länge du bloggat och varit intresserad av sociala medier?

Mark Kaigwa (MK): Jag har varit inblandad i digitala projekt på en mängd olika sätt de senaste 5 åren. Jag gick med i Twitter och andra sociala nätverk år 2008 och mitt starka intresse förvandlade mig från passiv mottagare till aktiv deltagare inom sociala medier i Afrika. Nu arbetar jag som konsulent inom både traditionella och nya medier. Jag har dessutom bloggat i över 4 år nu.

CM: Du var nyligen en av domarna vid den första prisutdelningsceremonin anordnad av Bloggers Association of Kenya (BAKE) Awards [en] – finns det någonting särskilt du skulle vilja dela med dig av om bloggarna, innehållet, läsekretsen och responsen från allmänheten?

MK: Det var en ära att få sitta med som domare och jag vill tacka teamet på Bloggers Association för att jag fick möjligheten. Jag måste säga att kvaliteten på det innehåll som nominerats var enastående. Där fanns tidigare oupptäckta juveler som jag tror kommer att bli lysande stjärnor inom bloggosfären inom de kommande månaderna och åren. Resten av domarna skulle hålla med om att bloggarna verkligen utmärkte sig när det gällde variation, språk, karaktär och kreativitet. Är glad över att ha fått ta del i en process som för fram dessa i strålkastarljuset, i ett av de områden i Afrika där teknologin är på så stark framväxt.

CM: I din roll som innehållsskapare, följer du några bloggar och/eller har en policy om vilken typ av bloggar du följer?

MK: Det gör jag absolut i mitt arbete för Afrinnovator respektive AfricanDigitalArt. För att inte tala om gästinlägg och spalter för en mängd online-publikationer. Med det i åtanke följer jag ett stort antal bloggar och författare över hela webben och inom en mängd ämnesområden. Jag tror att det skulle vara svårt att göra detta utan att också använda sig av en social bokmärkestjänst. För egen del använder jag Diigo, Delicious och ifttt. På det sättet kan jag, oavsett om jag prenumererar på en blogg, påminna mig om varför jag valde ett visst skrivet stycke eller innehåll, och kan använda mig av det eller hänvisa till det vid ett senare tillfälle. Mina intressen täcker innovation, företagskonsultering, affärer, design, ledarskap, afrikansk film och animering.

CM: En mängd nya bloggar har dykt upp på sistone. Vad anser du om deras innehåll och om hur tilltalande eller relevanta de är i ett kenyanskt sammanhang?

MK: Jag tror att rätt avsikt ligger bakom. Vi borde stimulera och motivera fler kenyaner att bli skapare och inte bara konsumenter.

CM: Har företagsbloggandet nått sin mognad i Kenya?

MK: Absolut inte. Det har inte ens nått fram till startlinjen, enligt min uppfattning. Företag  har varit snabba att kasta sig in i sociala medier, och sedan märker man att flera av dem inte ens lyckats etablera sig hos sökmotorer. Prioriteringarna inom digital kommunikation är snedvridna och det råder ofta orealistiska förväntningar på vad ett företag kan få ut av den här typen av kommunikationsutbyte med sina kunder. Bloggande är ett kraftfullt redskap för affärsverksamhet och skapandet av konsumentbaser, och jag överraskas av hur snabba så många digitala konsulter är att etablera Facebook-sidor och Twitter-konton, istället för att skapa webbplatser som omvandlar möjliga kunder till faktiska kunder och som utvärderar vad det sociala deltagandet innebär för affärsverksamheten i sin helhet.

CM: Etablerade bloggare gentemot nykomlingar: har det blivit en märkbar skillnad på bloggandet i de båda grupperna, och vilken av dem reflekterar bäst den anda i vilken den kenyanska bloggsamhället  borde verka?

MK: Jag tycker att det råder en bra blandning just nu. Rörelser som POWO (Poets and Writers Online) [“Poeter och skribenter online”] gör en bra insats för att överbrygga klyftan mellan de två, och få etablerade röster samt människor som bibehållit toppbloggarnas svårfångade konsekvens, att dela med sig av sitt arbete och sina idéer och ge praktiska råd till bloggare på uppgång. En gång höll jag en session där jag förespråkade “den late mannens bloggning”, vilket var hur jag hänvisade till det “quick and dirty” [ung. “snabba och hafsiga”] bloggande jag gjorde med bild, text och video på min Posterous-blogg. Ett exempel på hur man kan ta alla missuppfattningarna jag en gång hade om bloggande och, på ett enkelt sätt, presentera det som en praktisk funktion inför en publik av nyblivna bloggare.

CM: Tror du att det finns behov av etiska regler för bloggare?

MK: Jag tror att hela diskussionen om offentliga avslöjanden fortfarande väntar på att hållas, och  allteftersom bloggandet får en allt mer framträdande plats i Kenya uppstår massor med frågor som behöver besvaras. Etiska regler täcker mer än bara avslöjanden och sätter en tydlig standard för bloggare då de utbyter information med märken, företag och kommunikationsbyråer. Om det finns en intressekonflikt, om någon får betalt av eller gåvor från en källa, så är det etiskt sett absolut nödvändigt att de berättar detta för sin publik och för allmänheten. Dessa etiska regler styr också de villkor på vilka man för diskussion med bloggarkollegor och tar sig an olika ämnen.

CM: Hur skulle du beskriva den kenyanska bloggosfärens tillstånd just nu? Om den har vuxit, vad beror det på och finns det saker som kan förbättras?

MK: För närvarande är situationen i den kenyanska bloggosfären verkligen lovande. Vi har en begynnande Tumblr.com-rörelse på lokal tillväxt. Så har mikrobloggandet också fått upp farten, särskilt med Twitter, som på lokal nivå har fått människor att bekanta sig med konsumentinnehåll och att läsa artiklar och andra lokala/internationella innehållskällor. Investeringar har också gjorts i flera “start-up”-företag inom innehåll och media, som Ghafla! [en] inom underhållning och PesaTalk [en] inom affärsvärlden. Längre texter och bloggar samt plattformar som Googles Blogger eller WordPress har dock fortfarande, oavsett hur mycket de har vuxit, ett behov av att människor övergår från mikrobloggande och konsumtion till innehållsskapande. Ett bevis på denna tillväxt är bildandet av BAKE, som representerar detta växande samhälles intressen.

CM: Känner du att bloggande har accepterats som en trovärdig och inflytelserik källa för nyheter och information i Kenya?

MK: Definitivt. För några veckor sedan såg vi bloggare i debatt på TV, och deras material hänvisas till och citeras regelbundet av traditionella medier (ibland utan källhänvisning från journalisten ifråga). Detta sagt, kan dock bloggar vara ett tveeggat svärd, och det finns vissa som utövar sin yttrandefrihet så till den grad att det ibland sker på bekostnad av det ämnesområde eller de människor de diskuterar. Många inom traditionella medier känner sig hotade av bloggosfären, eftersom den är helt utanför deras kontroll och påverkar sökmotorer, som alla som är online använder. De ser ännu inte den stora möjlighet den utgör.

CM: Vad är den kenyanska upplevelsen vad gäller sociala medier och mikrobloggningsplattformar som Twitter och Facebook? Är detta bloggandets nya gränsland?

MK: Det går inte att underskatta betydelsen av dessa två sociala nätverk. Kenya, tillsammans med Egypten, Nigeria och Ghana, har under de senaste 2 åren varit några av de marknader där Facebook ibland har slagit sökmotorjätten Google som den mest besökta webbplatsen i landet. Denna trend är mer märkbar på nya marknader och i länder under utveckling och visar vilken kraft sociala medier besitter i dessa områden och över hela världen. Twitters popularitet har fått den att växa stadigt till uppskattat över 300.000 registrerade användare. Detta skyndas även på genom att populära medier och sociala personligheter använder sig av Twitter, för att inte nämna politiker. Jag tror att bloggplattformar som Tumblr [en] och Posterous [en] utgör den mest intressanta nya arenan för bloggande, och allteftersom tiden gått har vi sett hur WordPress har anammat några av de sociala funktioner som gjort Tumblr till en sådan global succé. I fallet Kenya är nästa utmaning att sänka de barriärer som förhindrar tillgång, och möjliggöra innehållsskapande från smartphones och vanliga mobiler. Twitter för SMS är suveränt, men hur vi antar utmaningen att blogga där är en ny fråga.

CM: Enligt din åsikt, tror du att kenyanska bloggare har den nödvändiga friheten att uttrycka sig som de borde ha möjlighet till, eller behövs förbättring?

MK: Jag tror att de har det. Vi har sett politiska bloggare komma fram som har delat sina åsikter, och även om en del av dem har kritiserats så gynnar atmosfären yttrandefrihet på webben. Självcensur är kanske ett ämne som borde diskuteras men i nuläget är situationen positiv i Kenya.

CM: Vilka huvudsakliga utmaningar eller begränsningar står kenyanska bloggare inför?

MK: Monätariserat innehåll, följdriktighet och ämnesområden är viktiga faktorer för kenyanska bloggare. Med tanke på framtiden finns det dock ett område som ännu inte tacklats. Teknologi är fortfarande en viktig faktor och kanske funktionell analfabetism kan ses som en av utmaningarna. Den ihärdige och engagerade bloggaren, som inte har tillgång till en egen bärbar dator, kanske ibland besöker ett internetkafé för att skriva ett blogginlägg, eller lånar en dator för att skapa innehåll. Men vid sidan internetkaféerna och universiteten eller kontoren, med smartphones i folks fickor och därmed möjligheten att skapa och blogga var som helst är det dock fortfarande en utmaning att göra detta till den huvudsakliga källan för skapande av innehåll. Installeringen av undervattenskablar, förberedelserna för LTE (4G) och de mobila nätverkssignalernas omfattande täckning och konkurrenskraftiga datapriser innebär att detta är ett outforskat område.

CM: Vilken roll, om någon, kommer kenyanska bloggare att spela i nästa års politiska val?

MK: Enligt vad jag har märkt tycks inte många bloggare vara särskilt intresserade av politik eller valprocessen, fast detta kan dock bero på att det fortfarande dröjer ett tag innan mars 2013. I allmänhet finns en handfull som bloggar om valprocessen, men därmed är det ju inte uteslutet att varje bloggare har sin egen åsikt. Politik ses ofta genom filtret av traditionella mediakällor, och online på konventionella medias webbplatser och nyhetsklipp via YouTube.

Om vi ser på bloggare idag verkar de flesta välja nischer och personliga intressen och politik engagerar inte många. Medborgarjournalistik är dock en dark horse som ännu inte vuxit fram i form av en enda, stark plattform.  Intressanta utvecklingar på det härområdet inkluderar Al Jazeeras Sauti Project [en]. Utan tvivel finns det en roll att spela i nästa års val och överraskningen kan vara att denna fylls av medborgarjournalism snarare än individuella bloggare.