[Alla länkar går till engelskspråkiga sidor, om inte annat anges.]
Under finalkvällen för Eurovisionsschlagerfestivalen, som i år hölls i Azerbajdzjan, arresterade polisen i huvudstaden Baku dussintals pro-demokratiska aktivister som protesterade mot brott mot mänskliga rättigheter i den oljerika forna sovjetstaten. Vissa rapporterade att antalet anhållna var över 30 medan andra så högt som 60-70 personer.
Oavsett vilket antalet var så är en sak tydlig. Om Eurovision har betraktats som politiskt laddat förr, med blockröstning och regionala rivaliteter som smolkar tävlingens goda anda, så har årets händelser rest motsättningarna till en ny och högre nivå.
@leylanajafli: vilka är de här civilklädda?? när ska detta sluta?? #azerbaijan brutalt våld mot fredliga aktivister http://on.fb.me/JBSCWN #eurovision
@adnanhajizada: @leylanajafli de kommer från inrikesministeriet
@sakitoglu: 60 #activists anhölls idag. De sitter fortfarande häktade. #Azerbaijan #Eurovision
@newint: #Armenien har dragit sig ur, #HumanRights aktivister är arga… #Eurovision är mer politiskt än någonsin! http://ow.ly/b92lc #Azerbaijan
Internationella medier är fulla av artiklar om mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan och Glennmcmahon470 kommenterar den ökade uppmärksamheten i år:
Eurovision har länge hånats av stora delar av Västeuropa för sin simpla och tillrättalagda pop och anses ligga långt under vår musiksmak med publik som huvudsakligen utgörs av skrikande tonårstjejer och homosexuella.
Men eftersom årets tävling i Azerbajdzjan har utnyttjats som en plattform för pro-demokratiska aktivister och förespråkare för mänskliga rättigheter att belysa kan väl de samvetsgranna ibland oss ta det lite mer allvarligt för en gångs skull?
[…]
Tidigare har tävlingen utnyttjats av forna sovjetstater för att göra PR för sig själva mot ett Västeuropa som knapp visste att de existerade.
[…]
Azerbajdzjan tar det tydligen också på stort allvar, då man har spenderat över en miljard dollar på evenemanget – den hittills mest påkostade tävlingen, och hoppas därmed att sätta sitt land på kartan, öka turismen och bevisa att man kan arrangera prestigefulla internationella evenemang.
Men myndigheterna prutade inte på uppmärksamheten mot mänskliga rättigheter, utan aktivisterna fick nästan lika mycket uppmärksamhet som det 56 år gamla evenemanget.
[…]
Vare sig du älskar det eller hatar det, så har Eurovision åtminstone skapat en dialog om frågorna i Azerbajdzjan. Det återstår dock att se om mediecirkusen flyttar med spektaklet när Eurovision drar vidare.
@MahirZeynalov: Kära internationella media, låt oss njuta av Eurovision. Vi har fattat; Azerbajdzjan är världens värsta diktatur. Nu räcker det med nedklankningar.
@nhacizade: vid det här laget har vi en klar prototyp av en artikel ur västerländsk media om #Azerbaijan och #Eurovision. Tack för att vi slipper förvånas.
@onewmphoto: @nhacizade Det är sant att rapporterna är förutsägbara och nästan för mycket, men ändå: myndigheterna i Baku ger medierna mycket att skriva om
@nhacizade: @onewmphoto ja, att inte släppa lös polisen varje gång 20 människor samlas för att demonstrera skulle ha sparat dem en hel del.
@nhacizade: @onewmphoto men typen av rapporter kommer också från det faktum att när media uttrycker det: “ett land man aldig har hört talas om”…
@nhacizade: @onewmphoto det menar “ett land vi aldrig rapporterar från och inte vet mycket om”. Samma som för nästan alla forna sovjetstater förutom Ryssland.
Det har kommit att kallas för “Eurovisionseffekten” och bl.a. AmnestyBrum, en grupp från Amnesty International i Storbritannien, förklarar varför man tycker att rampljuset är viktigt:
I morgon är det dags för Eurovision och vi har fått in ett antal förfrågningar om situationen med de mänskliga rättigheterna i värdlandet Azerbajdzjan. Melodifestivalen är ett sällsynt tillfälle för Amnesty International att rikta strålkastarna på landet. Bara under de senaste veckorna har det förekommit en rad hemska händelser.
[…]
När alla kurar ihop sig i soffan för att titta på Eurovision finns inget bättre tillfälle att rikta strålkastarna på de stora frågorna i Azerbajdzjan. Vi har dessutom den bittra ironin i det brittiska bidraget av Engelbert Humperdink, som heter Love Will Set You Free.
Marion Kipiani Det talas en hel del om hur ESC har skapat tillfällen för oberoende journalister och förespråkare för mänskliga rättigheter att göra sig hörda inför en internationell publik. Hur anser du att man ska hålla uppmärksamheten vid liv efter det att världens ögon flyttar vidare, till exempelvis Euro-2012? Måste de som var modiga nog att göra sin röst hörd nu vara rädda för repressalier?
[…]
Khadija Ismayil […] det kommer att bli en het sommar. Azerbajdzjans regering kommer att hämnas och straffa dem som förstörde deras fest. Aktiva i kampanjen Sing for Democracy kommer att behöva ytterligare stöd. Vi räknar också med ökat tryck på kritiska journalister och i synnerhet utredande journalister. Mina kollegor från tidningarna RFE/RL och Bizim Yol tog reda på hur mycket pengar man hade spenderat på Eurovision och att regeringen hade flyttat pengar från vattenprojekt och pensionshöjningar för att bygga en konserthall för festivalen. Tyvärr skulle vår regering hellre krossa spegeln än att kamma sig för att se bättre ut.
RFE/RLs Transmission-blogg rapporterar också att organisatörerna i Azerbajdzjan har försökt att kontrollera presskonferenser under evenemanget, särskilt där någon av de få tävlanden har medverkat som har visar intresse för situationen med de mänskliga rättighterna i landet.
Efter den andra semifinalen i Eurovisionschlagerfestivalen den 24 maj i Baku, frågade en journalist från Reuters den svenska finalisten Loreen om hennes möte med Azerbajdzjans oppositionsparti.
Hon svarade helt enkelt: “Vad kan jag säga, det finns två delar av mig. En som är privat och en som utför ett arbete här, och idag vill jag fokusera på den energi som vi har skapat här och nu.”
Azerbajdzjans offentliga tv-bolag som sänder Eurovision lät omedelbart en av sina programledare hoppa in för att hålla frågorna “relevanta”, inder burop från journalisterna i rummet. Dessutom översattes reporterns fråga i den dubbade sändningen på Azeri till “Hur kände du dig när du stod på scen?”