Juan David Chacón är reggaesångare, med artistnamnet Onechot [1] [sp], vilket uttalat på spanska låter som det latinska “Juancho” och som det engelska “One shot”. Som reggaeartist har han ägnat mycket av sitt arbete åt att sprida budskap om fred.
Måndag natt, den 17 februari 2012, då han var på väg för att hämta inspelat material, attackerades Onechot av en grupp kriminella som sköt honom i huvudet. På tisdagen skulle han påbörjat en nationell turné för sitt nya album, men efter attacken har han istället legat på intensiven, efter att en kula opererats bort ifrån hans hjärna.
Foto av Onechot, taget av David Maris
Onechot spelade in en video kallad Rotten Town [2] (“rutten stad”) [en], som fördömde våldet i Venezuela. Musiktexten beskriver situationen:
Let me introduce you to Caracas, embassy of hell, land of murderers and shottas. Hundred people die every week, we nuh live in war, country is full of freaks
Enbart under 2011 dödades 19.000 människor Venezuela, ett land som har 28 miljoner invånare och för närvarande varken är inblandat i ett “krig mot droger” som Mexiko eller i en beväpnad konflikt som den som just nu påverkar Colombia. År 2008 hade Venezuela bland den högsta mordstatistiken i världen [3] [en] och situationen har inte förbättrats. Det är denna kris Onechot rapporterade om i sin video, som då den släpptes kritiserades av den venezuelanska regeringen:
Då Rotten Town släpptes år 2010 hotade den tidigare venezuelanska ministern för kommunikation och information, Tania Diaz, att påbörja en rättslig process [4] [sp] mot Onechot, enligt offentliga källor på grund av att musikvideon visade “sensationella våldsbilder”.
Våldshandlingen mot sångaren ledde till protester inom sociala nätverk och skapade Twitter Trending Topics såsom #Onechot och #FuerzaOnechot (ung. “Vi stödjer Onechot”). De flesta meddelanden gav prov på den förvåning och indignation många kände inför det faktum att en fredsaktivist nu blivit offer för vad han fördömt i sin musik.
Jogreg Henriquez visar exempel på detta i “Onechot förutspådde detta” [5] [sp]:
Onechot entró a formar parte de las estadísticas de las víctimas de los actos criminales que tienen a Caracas como una de las más peligrosas del mundo. Decenas de asesinatos cada fin de semana así lo atestiguan. Decenas de familias de luto frente a una morgue colapsada por tanto dolor y tanto olor a muerte.
I bloggen Panfleto Negro, Venezuelas äldsta blogg, har författaren Luis1210 varnat i månader om hur regeringen försökt skylla våldet i landet på samhället. Han beskriver detta i ett inlägg titulerat “Oneshot, det är ditt fel” [6] [sp]:
El gobierno desde hace tiempo nos quiere vender una gran falacia con respecto a la inseguridad. Quiere convertirnos en corresponsables de la seguridad ciudadana para de esa forma echarnos los muertos a nosotros. Si aceptamos esa responsabilidad de manera automática aceptamos también la culpa. Y he ahí el porqué del título, no he dejado de leer en twitter estupideces como que OneChot se lo buscó o lo atrajo cósmicamente por haber elegido ese nombre artístico o que andaba “ostentando riqueza” o cualquier estupidez. Cuando lo cierto es que OneChot es un tipo que se atreve a hacer reggae de protesta, algo que hoy en día parece olvidado.
Inti Acevedo är av samma åsikt (@Inti [7]) [sp] och kritiserar självcensuren hos andra artister som fördömer Venezuelas sociala problem:
Cuando @Oneshot sacó el video que denuncia la violencia en Venezuela se ganó mi respeto. Un rebelde de verdad en un país de rockeros cobardes
Samtidigt skrev poeten @WillyMcKey [8] ett inlägg på bloggen Prodavinci [9] [sp] om hur landet borde lämna våldet bakom sig och se framåt:
Quienes deben asegurarnos la vida ven llover sangre ajena, pisan nuestros charcos y se esconden detrás de sí mismos, como si el país fuese un hombre hospitalizado, como si la ciudad solamente necesitara condiciones antisépticas. Como si el miedo fuera una estrategia.
Mientras inventan una guerra en el espejo, afuera disparan consecuencias de la ineficacia.
Mientras buscan a quien echarle la culpa, afuera toma forma la muerte cada noche.
¿Cuándo vamos a poder cerrar los ojos para que la lluvia nos permita una sonrisa nueva? Sólo cuando mudemos Rotten Town muy lejos, a ese lugar donde reposa lo podrido: el pasado.
Medan de uppfinner ett krig i spegeln får ineffektiviteten konsekvenser utanför.
Medan de söker någon att skylla på tar döden skepnad utanför varje kväll.
När kommer vi att kunna sluta ögonen så att regnet låter oss le igen? Bara när vi flyttat Rotten Town långt bort, dit det som ruttnat vilar: i det förflutna.
Jaqueline Goldberg [10] [sp] är författare och vän till Onechots föräldrar. På sin Facebook-sida skrev hon:
Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt med vetskapen att Juan David Chacón Benítez, son och bror till nära vänner, ligger på intensiven med en kula i sitt minne. Hur kan jag åka härifrån i morgon och yttra orden “land” och “natt” utan ilska. Just nu är jag rädd, jag hyser en stark önskan att fly, jag känner mig klumpig och stum. Medborgaravsky.
År 2010 hyllade filmakaren Sergio Monsalve kvaliteten på sångarens video, trots den officiella kritiken. Han återvände till sitt ursprungliga inlägg i ämnet [11] [sp] och la till:
Det här är anledningen till att jag anser att “Rotten Town” är ett av de bästa venezuelanska videoklippen under det tredje årtusendet och ett av de bästa i Venezuelas historia. Jag återvänder till det på grund av de aktuella händelserna som påverkat Onechot. Jag publicerade det i augusti 2010. Tyvärr får det idag nytt liv. I Venezuela fortsätter tiden att gå och problemen blir värre, i synnerhet undervärldens utbredning. Vår verkliga sociala cancer är bristen på trygghet. Är detta en sjukdom utan botemedel? Det är dags att vi omedelbart letar efter ett botemedel.
Under tiden – medan landet väntar på att höra resultatet av Onechots vistelse på intensiven – forstätter protesterna öka på sociala nätverk och fysiska artister, som exempelvis Ricardo Crovato, skildrar Caracas som “Rotten Town”, tills situationen förbättras.
Foto av Caracas som "Rotten Town", bild av Ricardo Crovato