Karachis litteraturfestival (KLF) var en unik händelse denna månad [1] [en]. Den gav möjlighet för författare och bokälskare att samlas och hylla läsandet. Litteratur på sindhi, punjabi, urdu, engelska, seraiki (en kombination av sindhi och punjabi), franska och tyska diskuterades under det två dagar långa evenemanget, från den 11 till 12 februari 2012.
Den årliga festivalen lanserades år 2010 via ett samarbete mellan British Council och Oxford University Press. Festivalen hade ungefär 5.000 deltagare startåret 2010 [2] [en] men i år steg deltagarsiffran till hela 15.000.
Bina Shah kommenterar [3] [en]:
Den tredje litteraturfestivalen i Karachi är över och, efter vad som sägs, var den en lysande succé. Femton tusen människor deltog i två dagars paneldiskussioner, boklanseringar, uppläsningar, skrivarverkstäder, teater- och musikuppträdanden; etthundra femtio författare deltog i festivalen.
[4]Karachis litteraturfestivals logga
Det fanns tydliga tecken på entusiasm hos både deltagare och inom bloggsamhället. Madiha Ishtiaques passande kommentar [5] [en] var att festivalen gav Karachi möjlighet att omvandlas till en “litropolis” (en litterär stad). Nadir Hussian kallar det hela ett “underhållande och välorganiserat [6]” [en] evenemang.
Ett brett urval författare från hela världen besökte festivalen. Det hölls en mängd seminarier med möjlighet till diskussion, kritik och analys (frågor och svar). Jahane Rumi [7] [en] – aktivist och moderator på KLF – kom med en träffande summering:
I år fick Vikram Seth, William Dalrymple, Hanif Kureishi, Shobha De, Anatol Lieven och många andra stor uppmärksamhet från läsare, beundrare och kritiker. Seminarier hölls också om litteratur på urdu och andra regionala språk men det var uppenbart att deltagarna inte alltid var desamma.
Samtida politiska frågor debatterades också. Deltagarna tog även upp “skenbart politiska ämnen”. Umair J klagar över [8] hur politisk diskussion blandades med litterär. Han skriver:
Det hölls ungefär 15 seminarier med skenbart politiska ämnen såsom hedersmord, inbördeskrig i Balochistan, minoritetsrättigheter, Bangladesh och kärnvapen. Men nästan alla genomfördes i samma sterila “konst för konstens skull”-anda, avsedd för festivalens litterära diskussioner.
Framträdande talare deltog också i en diskussion om kvinnors rättigheter [9] [en]:
Ett författarseminar med fokus på hur kvinnors röster tog sig uttryck genom skrivande attraherade en stor grupp kvinnor. Maniza Naqvi, Bina Shah, Nafisa Haji och Marilyn Wyatt delade sina erfarenheter både som skribenter och läsare, och framkallade starka känslor både genom sina egna och andras litterära verk.
Studerande från skolor, gymnasier och universitet besökte också detta bokälskarnas paradis. Här visar ett galleri [10] [en] olika bilder ifrån evenemanget.
Men inget evenemang kan genomföras utan att bli föremål för kritik. Kommentarer klassificerade KLF som en elitmässa utan utrymme för vanliga människor:
@saoodhasan [11] [en]: Zubeida Mustafa kallade med all rätt Karachis litteraturfestival för en årlig sammanslutning av en engelsktalande elit, utom räckhåll för *vanligt folk*
Men att beteckna KLF som en “elitmässa” skulle vara ett misstag, som Muhammed Haneef – författare, journalist och politisk aktivist – med rätta påpekar [3] [en]:
läsning i sig självt är en elitaktivitet. Faktum är att varje konstform — musik, målning, teater, litteratur — och de flesta intellektuella sysselsättningar kan ses i samma ljus. Betyder det att vi inte ska utöva dem alls?
Det förekom också kritik över att urdu, Pakistans nationalspråk, inte fick sin rättmätiga del av evenemanget. Det engelska språket dominerade över alla andra språk. Bina shahs svar på denna kritik [3] [en] var att evenemanget var internationellt snarare än lokalt. Engelskan som internationellt språk har en inbyggd tendens att dominera.
Ytterligare kritik [12] [en] framlagd av Hamdan Malik sammanfattade litteraturfestivalens två dagar som “förvirrad, ångestfylld, till och med lite darrig” respektive “ego, ilska, medkänsla och sammanfattning”. Som svar på sådan kritik är den grekiske filosofen Aristoteles’ svar värt att nämna. Han sa:
För att undgå kritik – gör ingenting, säg ingenting, var ingenting.
Karachis litteraturfestival var ett evenemang värt ett besök för samtliga bokälskare världen runt. Jag vill avsluta med ett citat av Yaqoob Khan Bangash. Han skriver [13] [en]:
KLF har demonstrerat, för tredje året i rad, att Pakistan har ett fantastiskt urval människor som vill samlas, prata om sitt arbete, lära sig från andra och hjälpa andra att ta till vara sina slumrande förmågor och dolda talanger. Allt vi behöver nu är runt tusen KLF:s.