Italien: Fler protester mot åtstramningar och desinformation

Detta inlägg är del av Global Voices specialbevakning av Krisen i Europa.

De många proteströrelser som följt genomdrivningen av åtstramningsåtgärder i ett antal europeiska länder som drabbats av statsfinansiell skuldkris [en] borde ha lärt oss, att när en nations ekonomi utelämnas på nåd och onåd till räntesatser och den finansiella marknaden, kommer dess befolkning att förr eller senare uttrycka sitt missnöje. Särskilt i ett land som Italien, redan hårt drabbat under flera år av regeringens vanskötsel, och där brist på information måste läggas till bristen på budget och demokrati.

Sedan mitten av januari har en våg protester svept igenom Italien. Den tog sin början på Sicilien, med mobiliseringen av jordbrukare, lastbilschaufförer och fiskare, till största delen mindre företagare, och senare även den allmänna sicilianska befolkningen, inklusive avlönade arbetare, studenter och arbetslösa. Rörelsen har benämnts Forza d'Urto [it] (“chockvåg”), men är bättre känd som “högaffelsrörelsen”.

Högaffelsrörelsen, bild från Facebook.

Högaffelsrörelsen, bild från Facebook.

Från den 16 januari stoppade lastbilar trafiken på öns vägar och motorvägar [en] under sex dagar med hjälp av minst 26 vägblockader, vilka störde omloppet av varor och orsakade avbrott i affärsverksamheter, samt långa köer vid bensinstationer och tomma snabbköpshyllor.

Protesterna spreds senare till andra regioner [it], med strejker och vägblockader över hela Italien. I Rom, under en demonstration av yrkesfiskare framför Chamber of Deputies, rapporterades tre demonstranter ha skadats [en]. Det rörde sig om en massmobiliering mot det åtstramningspaket som genomförts av premiärminister Mario Monti och hans kabinett [en],  i synnerhet den kraftiga höjningen av bensinpriserna. Under protesternas första dagar höll dock det italienska media tyst, förutom ett fåtal lokala tidningar – något som Marco Cedolin påpekar i sin blogg Il Corrosivo [it]:

I media mainstream in queste stesse ore tacciono, reputando (e lasciando intendere) che in Sicilia non stia accadendo nulla che meriti attenzione, tutto tranquillo e nessun problema.
Davvero la protesta in questione è una vicenda d’importanza ed incidenza così minimale da non meritare neppure un servizietto di 50 secondi, di quelli che comunemente vengono dedicati perfino al nuovo tatuaggio sfoggiato dal vip di turno?

Konventionella medier håller för närvarande tyst i frågan, bedömningen (och antydan) är att ingenting värt uppmärksamhet håller på att ske i Sicilien just nu, allt är lugnt och inga problem råder.
Är protesten av så minimal betydelse att den inte ens förtjänar en 50-sekundersrapport, en sådan som vanligtvis reserveras för diskussion om en slumpmässig kändis senaste tatuering?

De grupper som strejkar protesterar mot regeringens liberaliseringspaket, men förenas också av en känsla av att helt sakna inflytande på den “politiska klassen”: yrkesfiskare som säger att de inte längre kan möta kostnaderna för sin verksamhet pga punktskatter; lastbilschaufförer som pga höjda bensinkostnader inte har råd att transportera gods för den låga ersättning som dikteras av konkurrensen på den öppna marknaden. På grund av detta möttes mobilieringen av en hel del skepsis, samt anklagelser om att den enbart representerade snäva egenintressen.

Fuori Onda Blog [it] reflekterar David Incamicia över denna inställning, som visat en tendens att kritisera proteströrelsen för att den lägger hela skulden på den nuvarande regeringen; en regering som i november fick ett land med trasig ekonomi och skadat internationellt rykte i arv av Berlusconi:

Le piazze in rivolta avevano certamente motivo d'essere fino a qualche settimana fa, quando l'irresponsabilità di “un sol uomo al comando” e la sua ostinata resistenza al potere hanno finito per rendere ancor più dura e di difficile risoluzione la pesante situazione sociale del Paese (…)

Ma oggi, proprio per evitare il tracollo definitivo, occorre che tutti giochino nella stessa squadra (…) Gli egoismi vanno rimossi senza se e senza ma. Così come l'ancora poderosa demagogia che arringa a destra e a manca.

De som gått ut på torgen i protest hade verkligen all anledning att göra detta fram till för ett par veckor sedan, då oansvaret hos “enmans-ledarskapet” och hans envisa vägran att ge upp makten enbart gjorde det ännu svårare att finna en utväg ur landets redan ansträngda sociala situation.

Men i dagens läge, just precis i syfte att undvika en oåterkallelig undergång, måste vi alla stå på samma sida (…) Själviska intressen måste bortses ifrån utan om och men. Detsamma gäller de starka demagogiska predikningarna från både höger och vänster.

Medan de som är ivriga att ta tillfället i akt att kritisera den nuvarande regeringen (såsom högerextremistiska partiet Lega Nord, nu i opposition) tycks ignorera det faktum att lantbrukarnas rörelse (eller högaffelsrörelsen) faktiskt föddes förra sommaren [it], och att yrkesfiskare organiserat strejker sedan 2008, finns fortfarande en oförmåga (eller brist på vilja?) att definiera rörelsens natur. Detta banar väg för både förvirring och exploatering av rörelsen i olika politiska syften.

Under de pågående strejkerna riktade konventionella medier in sig på påstådd maffiainfiltrering [it] och en lastbilschaufförs död i Asti [it], medan de sidor som tillägnats åt eller kunde associeras med rörelsen ökade snabbt på Facebook, och avslöjade, bland annat, ett antal länkar [it] med den nyfascistiska rörelsen Forza Nuova, som stödjer högaffelsrörelsen. Vanliga hashtaggar på Twitter var #fermosicilia, #forzadurto och #forconi.

Den följande kommentaren från Veneti stufi [it] angående den sida som kallar sig rörelsens officiella Facebook-sida [it] är ett typiskt exempel på den här förvirringen:

Non capisco più nulla, pagine colme di rabbia e non di vera indignazione/protesta, ma quali sono i VERI FORCONI? Il sito non è attivo, ognuno in rete dice tutto ed il contrario di tutto, USATE la rete e coinvolgete le persone, non date modo di strumentalizzarvi.

Jag förstår inte: jag ser sidor fulla av ilska snarare än verklig indignation/protest – vilka är de VERKLIGA HÖGAFFLARNA? Webbplatsen är inaktiv, online säger alla allting och dess motsats – ANVÄND webbben och få människor engagerade, ge ingen tillfället att utnyttja dig.

I de olika demonstrationer, som organiserats i en mängd städer på Sicilien, inklusive Gela (i videon) och Palermo, deltog dock även studenter, arbetslösa och unga människor med olika politisk tillhörighet. Detta visas av följande pressmeddelande [it] signerat av Studentato Autogestito Anomalia [it] och Laboratorio Vittorio Arrigoni [it], två av stadens huvudsakliga sociala centrum:

La protesta popolare che si sta diffondendo in Sicilia come tutte le proteste di questo tipo sono complesse, di massa e contradditorie, ma di sicuro parlano il linguaggio della lotta contro la globalizzazione, contro equitalia e lo strozzinaggio legalizzato che sta mettendo in miseria larghe fasce della societa’ siciliana , contro la casta politica di destra e di sinistra (…)
Noi, militanti di centri sociali e di spazi occupati della citta’ di Palermo, sosterremo la lotta di “forconi” e autotrasportatori perchè frutto di una giusta battaglia e perchè ricca di positive e “incompatibili” energie; per questo, come sempre, saremo al fianco di chi lotta contro la crisi e questo intollerabile sistema.

Siciliens folkuppror, liksom varje protest av detta slag, är en komplex och motsägelsefull massmobilisering, men det är tydligt att den talar samma språk som striden mot globalisering, mot Equitalia (regeringsorganet ansvarigt för skatteindrivning) och dess legaliserade ocker, som försätter stora delar av det italienska samhället i fattigdom, mot den “politiska klassen” från både vänster och höger (…)
Vi, militanterna från de sociala centrumen och Palermos ockuperade områden, kommer att stödja högafflarnas och lastbilschaufförernas kamp, eftersom den härstammar ur en berättigad strid och eftersom den  är full av positiva och “oförenliga” energier; på grund av detta kommer vi, som alltid, att ställa oss på samma sida som de som kämpar mot krisen och mot detta oacceptabla system.

Enligt Marco Cedolin [it], förtjänar protesten uppmärksamhet eftersom den försöker nå bortom den ideologiska klyftan:

Non so quanta “fortuna” avrà la protesta dei Forconi che sta paralizzando la Sicilia, così come non conosco le prospettive di una movimentazione che sembra manifestarsi (per la prima volta in Italia) realmente trasversale, abiurando i partiti e tentando di mettere nel cassetto le divisioni settarie fra “rossi e neri” che da sempre minano alla radice qualsiasi battaglia in questo disgraziato paese, conducendola ogni volta sul binario morto della diffidenza e dei distinguo.

Jag vet inte vad det kommer att bli av högaffelsrörelsen som paralyserat Sicilien, på samma sätt som jag inte är säker på vad jag ska vänta mig av en rörelse som (för första gången i Italien) tycks representera skilda politiska intressen, avvisar politiska partier och försöker åsidosätta de sekteriska uppdelningar mellan “röda skjortor och svarta skjortor” som alltid underminerat varje kamp i detta eländiga land redan från första början, då ömsesidig misstanke och skiljaktigheter alltid lett kampen in i en återvändsgränd.

Den allmänna opinionens misslyckande att förstå protesternas natur utgör också – kanske i synnerhet – misslyckandet hos massmedia att berätta historien: ytterligare ett arv från Berlusconi-åren (Italien ligger på 61:a plats på Reportrar utan gränsers’ pressfrihetsindex 2011-12 [en]), och en som politiker fortfarande tvekar att ta itu med [it]. För Davide Grasso, som bloggar på Quiete o Tempesta [it], var högaffelsrörelsen:

l’ennesimo successo a metà del sistema italiano dell’informazione. Successo nel combattere le aspirazioni dei soggetti sociali che scelgono la strada della protesta ma fallimento (opposto e speculare) nel comprendere e riportare un rilevante fenomeno sociale.

ytterligare en halvfärdig framgång för det italienska informationssystemet. Framgång i att trycka ner strävan hos de som valt motståndets väg, men ett misslyckande (dess motsatta spegelbild) då det gäller förståelse och rapportering av ett så viktigt socialt fenomen.

Slutligen skriver Nicola Spinella på Agoravox [it]:

Il celebre motto “divide et impera” rivela ancora oggi, dopo due millenni, la propria immortalità: è bastato agitare davanti al popolo il fantasma della mafia infiltrata nelle fila degli autotrasportatori, assimilarli a sigle dell'estrema destra, per ridurre la protesta ad un fuoco di paglia. Difficile pronosticare uno scenario futuro per tutta un'Italia scossa dal salasso Monti e da un ventennio di malgoverno berlusconiano.

Den berömda grundsatsen “söndra och härska” har idag, efter två årtusenden, avslöjat sin tidlöshet: att rikta människors uppmärksamhet på maffiafigurer som infiltrerat lastbilschaufförernas led, samt sammankoppla dem med högerextrema akronymer var tillräckligt för att göra protesten till en kortlivad succé. Det är svårt att förutspå vad framtiden bär i sitt sköte för ett land som åderlåtits av Monti och tjugo års vanskötsel under Berlusconi.

Dialogen mellan regeringen och rörelsen verkar ha nått ett stillestånd. En ny våg protester skulle påbörjats måndagen den 6 februari [it], med sittstrejker i ett antal sicilianska städer. Några av dessa strejker har rapporterats [it], men det verkar som om den planerade ockupationen av hamnar och oljeraffinaderier har skjutits upp. Långa köer vid bensinstationer [it] rapporterades i Messina lördagen den 4 februari, enligt uppgift som förberedelse inför strejkerna.

Detta inlägg är del av Global Voices specialbevakning av Krisen i Europa.

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.