Alla länkar går till kinesiska sidor om inte annat anges.
Sedan 2009 har åtminstone 17 fall av tibetanska självbränningar förekommit i Kina. Det senaste fallet rapporterades den 15 januari 2012. Den offentliga diskussionen om tibetanernas protester har manipulerats och monopoliserats av statskontrollerade mediaformer som lägger skulden på Dalai Lama [sv] och västerländsk media, som de säger sporrar våld och terror.
Reaktionen ibland kinesiska intellektuella och nätmedborgare är i princip en av likgiltighet då den jämförs med reaktionen vid andra fall av självbränning, såsom vid rivningen i Yihuang-provinsen [en] case. En del nätmedborgare undrar vart alla de intellektuella har tagit vägen?
Den tibetanska poeten Woser (@degewa) är alltid en av de första på Twitter att sprida tibetanska nyheter till kinesiska samhällsmedborgare. Den 15 januari, efter att hon läst nyheterna om en tibetansk munks självbränning i närheten av Ge'erdeng-templet i Aba, Sichuan, skrev hon:
今晚,我们都在哭泣。。。先是我,与一位喇嘛说起同胞自焚,不禁落泪,他也哽咽。。。这么晚了,你欲言又止,终于哭出了声。。。
Är det nedstämdhet som gör att männniskor inte pratar om saken? Twitteranvändaren@lotusseedsD, som bor utanför Kina, undrade: vart har alla kinesiska närmedborgare tagit vägen? Och varför hjälper inte Han-kineser till med att föra ut informationen? Han-kineserna [sv] utgör den största etniska gruppen i Kina.
中国汉人为自焚的藏人做了什么?@wh_z @old_wine 相较国外的呼吁和翻墙出来的少数声音,除了会骂人傻逼互相掐架互相瞧不起,中国网民对藏人自焚的冷漠让人背脊发凉,让人不屑,让人引为齿。
藏人频繁自焚,请问中国民间舆论做了什么? @wh_z @old_wine 我的意思是,中国网民有没有像乌坎动车追尾校车事故512地震等各种事件发帖,被删了又发,各个论坛删之不及制造舆论压力?中国汉人为自焚的藏人做了什么????
Hon gav kinesiska närmedborgare utmaningen att se bortom sina nationalistiska känslor och sträcka ut sina händer för att hjälpa en grupp lidande människor.
换个方式:把 “藏汉”二个字从民族情结里去掉。17个生命用一种惊天动地的,在你居住的土地上以自焚方式求救呐喊想让人们听到他们的声音。您和您土地上的人,能为这17个宝贵的生命做些什么?继续要听不见呢还是用您微小力量把他们的求助声传播出去?
关注自焚不是渲染鼓励。同是生活在一片土地上的人,都被欺压。你汉人或无法对藏人伸出援手,然而于人类最本能的感情上,是不是应该做到最起码的关心,让他们知道你们听到他们的求助呐喊痛苦?
Den 15 januari påpekade @cecilcoe även att den offentliga sfären ute på webben är i högsta grad manipulerad av webbcensorer:
我可以作证:自焚者照片在新浪上一贴就删, 快得无法形容。 后来我改成贴台湾自焚者照片, 在文字中提到西藏自焚, 就比较慢。 在哪短短时间里有12个评论。当然,总人数没乌坎多, 但说汉人不关心, 也不尽然。
Aktivisten för mänskliga rättigheter @tengbiao delade uppfattningen att de intellektuella slår dövörat till vad gäller förtrycket i Tibet:
藏人自焚这件事上,除了极少数几个例外,中国公共知识分子们集体哑火、装聋作哑。房间里的大象,沉默的共谋。他们和行凶者一样无耻。
Ledande bloggaren @yanghengjun höll med Tengbiao:
他们点燃自己,照亮黑暗。怎奈我们在黑暗中太久,甚至变成了黑暗的一部分。
Ovanstående diskussion har fått en del proaktivt gensvar – dissidenten @zhaoyang8964 talade också ut på Twitter:
藏人自焚是源于对中共暴政的愤怒和绝望,也是以死明志的反抗!我身为汉人而为这个无耻的政权感到羞愧。所谓“西藏自古以来就是中国的领土”纯粹扯淡!尊者一向表明愿留在中国版图内但希望获得真正的自治,而无赖政府根本不尊重尊者,也从来不把藏人的诉求当回事。
Efter att ha läst @degwas tweets, ritade Crazy Crab en politisk karikatyr för att driva med den kinesiska regereingen:
Politiska uttalanden lyckades dock inte bidra till att utmana den officiella linjen vad gäller självbränningsfallen. Än så länge är Wang Lixiong den ende kinesiske intellektuelle representanten som lagt fram ett utförligt argument i strid med den officiella synen på de tibetanska självbränningsfallen. Nedan finns ett översatt utdrag från hans artikel om tibetansk självbränning skriven den 12 januari:
施暴于自我,除了是出于绝望的抗议或对尊严孤注一掷的捍卫,若有对实效的企望,就如甘地所说:“通过我们所受的深重苦难,可以影响政府”;或马丁·路德·金所说:“我们将以自己忍受苦难的能力,来较量你们制造苦难的能力…耗尽你们的仇恨…唤醒你们的良知”。
这种企望的实现,前提是需要存在良知。专制政权的机器只有刚性结构、冷酷逻辑,以及官僚利益。当年几千孩子在天安门广场濒临死亡地绝食,有谁看到过它的良知?
以往非暴力抗争的局限就在此——结局不是取决抗争一方,而是政权。抗争方只能起压力作用,权力不让步就不会有进展,因此目前的西藏落入困境是必然。
走出困境,方向在哪里?我觉得是目前首要回答的。没有方向就只能盲目。哪怕是自焚的壮烈献身,也让人感觉更多是绝望。而各方面对自焚,除了情绪动荡,也是就事论事的茫然。
说自焚者有勇气没有智慧,是不公平。智慧不是苟且偷生的技巧,是能够带领西藏走出困境的高瞻远瞩。那不是普通民众应该和能够承担的。而把已退出政治的达赖喇嘛当作一切智慧的来源,则是不负责。达赖喇嘛确定了非暴力原则和中间路线,如何实现应该是政治家们的智慧。
目前还看不到这种智慧。中国方面只有一手钞票一手屠刀;西藏方面——假如流亡政府是代表的话,也看不出除了发表声明,还知道该做什么。
请告诉勇敢的藏人,他们可以做什么。知道了应该和能够做什么,他们就会活下去,而不是用惨烈自焚仅换来媒体的短暂一瞥。
När människor utövar våld på sig själva – förutom att det utgör en desperat protest och ett försök att bevara den egna värdigheten – kan deras förväntan, om någon, jämföras med Gandhis lärosats: “Förändra regeringen genom vårt lidande” eller Martin Luther Kings yttrande: “Vi kommer att bryta ner er genom vår förmåga till lidande, och en dag… kommer vi att nå era hjärtan och samveten och vinna över er på vår sida.”
Förutsättningen för en sådan förväntan är förekomsten av ett samvete. Den auktoritära regeringens maskineri har enbart en järnstruktur, kall logik och byråkratiska intressen. För många år sedan hungerstrejkade tusentals unga människor på Tiananmen Square. Vem såg några tecken på samvete då?
Begränsningen hos icke-våldskampen är att slutresultatet beror på den statliga makten, inte på demonstranterna. Protesten skapar enbart ett tryck, som inte har någonstans att ta vägen om makten inte kompromissar. Det är därför Tibet är fast i den nuvarande situationen.
Hur tar vi oss ur den här återvändsgränden? Detta är den viktigaste frågan vi har att ta itu med. Utan inriktning kommer resultatet att bli nihilism. Självbränningarna kommer att medföra ytterligare desperation. Förutom att utlösa känslor, erbjuder de ingen lösning.
Det är orättvist att säga att självbränningarna är okloka. Att leva utan värdighet är oklokt. Den sanna klokheten skulle vara att föra Tibet ut ur återvändsgränden och ge det en framtidsvision. Vanliga människor kan inte visa vägen. Men det är också oansvarigt att sätta all tilltro till Dalai Lama, som håller på att sakta dra sig ur den politiska scenen. Dalai Lama har presenterat icke-våldsprincipen och en medelväg, men framgången hos dessa är beroende av politikernas klokhet.
Vi kan inte se någon sådan klokhet just nu. Vad den kinesiska regeringen har är en hög med papperspengar och en slaktarkniv. Vad gäller Tibet; om dess exilregering nu är den som faktiskt representerar Tibet, så har den hittills enbart lyckats med att göra uttalanden.
Var snälla och berätta för de modiga tibetanerna vad de kan göra. Om de visste vad de bör/kan göra, så skulle de hellre leva än att offra sina liv i utbyte mot ett ögonblicks uppmärksamhet i media.