- Global Voices på svenska - https://sv.globalvoices.org -

Singapore GovCamp 2011

Kategorier: Östasien, Singapore, Medborgarmedia, Media och journalism, Samhällsstyrning

Under temat “Folk, data och idéer i förening” hölls [1] det andra GovCamp [2] i Singapore i år för några dagar sedan.

GovCamp Singapore focuses on positioning government as a platform to engage key sectors of a country to come together in one conference and to jointly collaborate on how to improve citizen engagement and services using technology. With the proliferation of digital natives, there is an increasing expectation from the general public and new tension created in the public sector to respond faster and more efficiently to citizen concerns.

GovCamp Singapore siktar in sig på att föra in regeringsmakt som en plattform för att engagera ett lands viktiga sektorer till att samlas till en konferens och att i gemenskap samarbeta om hur man kan förbättra medborgarnas engagemang och samhällsservice med hjälp av teknik. Med en ökning av antalet inhemska digitala användare blir allmänhetens förväntningar fler och nya spänningar skapas i den offentliga sektorn, i fråga om snabbare och effektivare svar på medborgarnas frågor och behov.

[3]

Efter den stora paneldebatten [4] hölls möten i smågrupper om ämnen [5] som tagits upp och röstats fram av allmänheten [i.e. via “crowdsourcing”]. Calvin sammanfattar [6] rapporteringen på webben om händelsen. Med användning av hashtaggen #govcampsg [7], finns nedan några av deltagarnas synpunkter

@kixes [8]: Prof Lall: You can't assume that all you will get from online comments are garbage. Eg. Iceland crowd-sourced it's Constitution.

@kixes [8]: Prof Lall: Du kan inte förutsätta att allt du kommer att få från online-kommentarer är skräp. T.ex. Islands konstitution blev “crowdsourced”.

@lucian [9]: Gov agencies, don't patronise citizens by soliciting feedback without wanting to give a response.

@lucian [9]: Myndigheter, spela inte bekyddare mot medborgarna genom be om återkoppling utan att vilja ge ett svar.

@nanyate [10]: Social media is not about tools. It's about the mindset – having open, authentic dialogue btwn gov & ppl. Is gov ready for this?

@nanyate [10]: Sociala medier handlar inte om verktyg. Det handlar om inställning och attityd – att ha en öppen autentisk dialog mellan regering och folk. Är regeringen redo för detta?

@broadbandjohn [11]: panel discussion: social media should b less beauty contest,and more substantive dialogue.–that's an ideal n opportunity

@broadbandjohn [11]: Paneldiskussion: sociala medier bör vara mindre skönhetstävling, och mer konkret dialog; det är ett utmärkt tillfälle

@sharonite [12]: we need “Open Leadership” in Open Data, it's all in the mindset & culture of the Leaders of this nation.

@sharonite [12]: vi behöver “Öppet ledarskap” i öppen information, allt hänger på tänkesätt och kultur hos ledarna för denna nation.

@kazitoshi [13]: Social media is a nice front and all, but if backend systems and procedures aren't functional/agile then you can't manage.

@kazitoshi [13]: Sociala medier är en fin inställning och så, men om systemen och rutinerna för serverdelen inte fungerar, inte är snabba, då går det inte att lyckas med det.

@calvin_s [14]: Governments should be FAST. Flatter; Agile; Slim; Tech-enabled

@calvin_s [14]: Regeringarna bör vara snabba. Plattare, Snabba, Slimmade, Teknik-aktiverade

@sianjon [15]: #GovCampSG Society 2.0 This breakout session is starting to sound like a Conference What happened to the Un in Un-conference?

@sianjon [15]: #GovCampSG Society 2.0 Detta möte i liten grupp börjar låta som en konferens. Hur gick det med FN i överläggningar inom FN?

nickpan.com [16] var en deltagare som tyckte om diskussionerna i GovCamp

This session gave me 2 ideas:

Why not have a website to allow commuters to volunteer their commuting habits. Where they live, when they travel, from where to where, what do they use. If there is a sizable sample size, this publicly collected data could allow the authorities to better plan public transport?

Local developers at GovCamp mention that most data available at data.gov.sg is not really usable, hence not possible to use or create anything. However, I think why think about just Singapore? Why not use available data overseas to create the app ideas and just show the relevant authorities locally and tell them if the data is available in a particular format, then the application can immediately be used in Singapore as well.
But the assumption is of cause the application is a good one.

Overall, I really enjoyed this GovCampSG and hope that it will be even better next year with even more breakout sessions and constructive ideas exchanges.

Detta möte gav mig två idéer:

Varför inte ha en hemsida där pendlare frivilligt kan ge sina pendlingsvanor. Där de bor, när de reser, varifrån och varthän, vad de använder. Om det finns en betydande urvalsstorlek, kan dessa offentligt insamlade uppgifter ge myndigheterna möjlighet att bättre planera kollektivtrafiken?

Lokala utvecklare på GovCamp talar om att de flesta tillgängliga data på data.gov.sg inte är riktigt användbara, alltså inte möjliga att använda eller skapa något av. Men jag menar att varför bara tänka på Singapore? Varför inte använda tillgängliga data utomlands för att skapa App-idéer och helt enkelt visa berörda myndigheter lokalt och berätta för dem att om uppgifterna finns i ett visst format, då kan applikationen användas direkt i Singapore också.
Men förutsättningen är naturligtvis att applikationen är bra.

På det hela taget tyckte jag verkligen om den här GovCampSG och hoppas att det kommer att bli ännu bättre nästa år med ännu fler möten i smågrupper och konstruktiva idéutbyten.

Roan Yong [17] var en talare som pratade om gamification (spelifiering) och samarbete

Collaboration is the most spoken word in private and public sector. But it is also the most misunderstood word. A lot of people take collaboration for granted. They assume that collaboration works like magic. And that open data, shared purpose, and similar ideas work like magical ingredients for collaboration.

In my talk, I intend to share my thoughts on why collaboration fails and what we can do to make collaboration works. I propose gamification as potential solution to the issues of collaboration.

Samverkan är det ord som i den privata och offentliga sektorn hörs mest. Men det är också det mest missförstådda ordet. Många människor tar samverkan för givet. De antar att samverkan har en magisk verkan. Och att öppen information, delade syften och liknande idéer fungerar som magiska ingredienser för samarbete.

I mitt tal tänker jag dela mina tankar om varför samverkan inte fungerar och vad vi kan göra för att samverkan fungerar. Jag föreslår gamification som möjlig lösning på frågor om samverkan.

Kirsten Han [18] är en aktivist som assisterade ett möte

Singaporeans often appear to feel helpless or disempowered, as if there isn’t anything that they can do to change things they’re unhappy with. Yesterday we discussed this and more at the sessions, going into issues of self-censorship, peer censorship, fear (or at least the perception of there being something to fear) and whether society is really changing.

If you decide to join civil society in Singapore, or become an activist/volunteer, chances are that you’ll end up hanging out with the same lot of people a lot of the time

It was also wonderful to be able to meet people who never really knew much about civil society and “lesser-known” Singaporean issues before, but who made the effort to find out.

Singaporeaner verkar ofta känna sig hjälplösa eller maktlösa, som om det inte fanns något de kunde göra för att förändra saker som de är missnöjda med. Igår diskuterade vi detta och annat på mötena och gick in på frågor om självkritik, kritik från andra, rädsla (eller åtminstone uppfattningen att det finns något att frukta) och om samhället verkligen förändras.

Om du väljer att ansluta dig till civilsamhället i Singapore, eller bli en aktivist/volontär, är chansen att du till slut kommer att umgås med samma människor en stor del av tiden

Det var också underbart att kunna möta människor som aldrig riktigt förstått mycket om det civila samhället och “mindre kända” singaporianska problem innan, men som gjorde försök att lära sig.