- Global Voices på svenska - https://sv.globalvoices.org -

Storbritannien: Ett inspirerat liv vid 77 års ålder

Kategorier: Öst- och Centraleuropa, Västeuropa, Frankrike, Rumänien, Storbritannien, Ungern, Fotografi, Idéer, Medborgarmedia, 7 miljarder handlingar

Julie Kertesz är någon som firar sitt sjuttiosjunde år som hon firar livet självt. Julie är pensionerad men mycket aktiv och titulerar sig själv som historieberättare [1] och fotograf [2]. Hon är också en produktiv bloggare [3] och videomakare [4], och ska precis börja med ståuppkomik [5].

Hon föddes i Transylvanien (då en del av Ungern, senare Rumänien), flyttade till Frankrike när hon var 30, och har bott i London sedan juli 2008 [6].

Enligt en av hennes anhängare på fotodelningssidan Flickr, Patrick Barry Barr [7], är hon en “förebild för människor i alla åldrar som vill leva rika och aktiva liv fulla av lärdomar och förehavanden”. Han säger:

Julie70 [2] exhibits a spirit that belies her age, as we tend to think of people in their 70’s, and I marvel at her enthusiasm, the way in which she relishes meeting strangers and sharing her enthusiasm with them. I will be 67 on 11 May, and when I grow up I want to be just like Julie Kertesz.

Julie70 [2] uppvisar en kraft som strider mot hennes ålder, så som vi är vana att se människor i 70-årsåldern, och jag förundrar mig över hennes entusiasm, sättet hon njuter av att möta främlingar och dela sin entusiasm med dem. Jag blir 67 den 11 maj, och när jag blir stor vill jag bli precis som Julie Kertesz.
Self portrait by Julie Kertesz [8]

Självporträtt – Julie Kertesz

Julie älskar att lära sig nya saker och har aldrig slutat studera, inte ens när det var förbjudet av kommunistregimen i Rumänien [9]. När hon arbetade i Paris återvände hon till klassrummet som tvåbarnsmor för att sedan lämna universitetet vid 43 års ålder med en doktorsexamen i fysik.

Hon beskriver i sin livshistoria [10] på sin blogg att livet fortsätter efter 70 [11]:

We are not giving up!
Each of us does something, either to live better or to rest alive.
Alas, I met also old people who looks as if they did already give up, and even some very young ones.
Lonely, in the metro.
Just look at them in the metro of Paris. How different with the man I met yesterday, working in the market. And so many others of us, living our lifes as full as possible.
Ok, we have a certain age, but we do not feel old inside!

Vi ger inte upp!
Alla vi gör någonting, antingen för att leva bättre eller förbli levande.
Ack, jag har också mött gamla människor som ser ut som om de redan gett upp, och till och med några väldigt unga.
Ensamma, i tunnelbanan.
Bara titta på dem i Paris tunnelbana. Så olika mannen jag mötte igår som arbetade på torget. Och så många andra av oss som lever våra liv så fullt ut som möjligt. Okej, vi är i en viss ålder, men vi känner oss inte gamla inuti!

Julie använder Flickr, bloggar, och personligt historieberättande för att inspirera andra. I en kommentar på hennes blogg “Mod att skratta år sig själv” [12] (på franska) visar en läsare sin uppskattning [13] för hennes strävan:

[…] tu sais Julie, tu es Une Sage, je le pense. Tu m'aides souvent dans des moments compliqués, je me dis “attends, l'effet Julie va se produire, ça va aller”.

[…] vet du, Julie, jag tycker att du är en vis kvinna. Du hjälper mig ofta i svåra ögonblick, jag säger åt mig själv “vänta, Julie-effekten kommer att infinna sig, det kommer att bli bra”.

Kanske källan till sådan visdom är villigheten att våga uppleva något nytt [14]. I videon nedanför [15] använder Julie sitt fjärde språk för att illustrera några av sina förstagångsupplevelser mellan 25 och 70 års ålder.

 

Det var just vid 70 års ålder som Julie upptäckte fotografi [2]. År 2006 startade hon [16] gruppen !afterclass! [17], en mästarklass på Flickr där 2 500 människor samlas för att lära sig fotografi. Hon startade också grupperna people reading [18], never too old [19], och strangers no more [20]:

No more strangers. I met them, I spoke to them. I remember them.

Inga fler främlingar. Jag mötte dem, jag talade med dem. Jag minns dem.

Den sista gruppen inspirerar folk att ta kontakt med andra, och vid varje möte uppenbaras en vacker människa. Klicka på bilderna nedan för att se de underbara historier som Julie avslöjade genom “mänskliga möten” med främlingar. [21]