Medan det verkar som att hela nationen Israel antingen tagit sig ut på gatorna eller varit klistrade vid TV-apparaten jublandes över frisläppandet av den kidnappade soldaten Gilad Shalit efter 1941 dagar i Hamas fångenskap, pågår någonting helt annat i de sociala mediernas alternativa kommunikationskanaler.

Den 11:e oktober 2011, när fångutbytet först tillkännagavs, hade många av de ledande aktivisterna inom social media fullt upp med att omorganisera den sociala protesten #j14 med syfte att stödja och inrätta sig efter #OcuppyWallStreet-rörelsen och hela vågen av protester vi har fått se det här året.

Bland lättnad och lycka för Shalits familj kunde aktivisterna inte låta bli att undra över tidpunkten för den här överenskommelsen, och hävda att regeringen kunde och borde ha genomfört en sådan överenskommelse för flera år sedan och att det nu sågs av vissa som en “spinn” med mål att begrava medias protestbevakning och omformulera det kollektiva minnet av Netanyahus regim. En del riktade t.o.m. sin kritik mot det israeliska samhället och/eller utmanade den långvariga etiska uppfattningen i Israel att en av våra egna är värd tusen av andra.

Några typexempel innefattar [*Bibi = Benjamin Netanyahus smeknamn]:

@a_Daydreamer: Snyggt jobbat, Netanyahu, med att dra fram Gilad Shalit-kortet. Jag är säker på att han sparade det för oroliga tider.

@Ygurvitz: Gilad Shalit är sista utvägen för dessa skitstövlar

@Vandersister: Så allt det tog för att befria Shalit var en allmän arbetarstrejk och att orsaka kollaps i sjukvården? Varför sa du inte det tidigare?

@yairtar: Vi är ett sådant underbart folk, åh, vilken solidaritet! Det är nervkittlande hur israeler är villiga att göra vad som helst för någon de inte ens känner… med undantag för cancerpatienter/kontraktsarbetare/hemlösa/fattiga

Uri Breitman:

Shalit-uppgörelsen är Bibis sätt att övervinna sin images lågvatten. För billiga siffror som antagligen inte kommer hålla längre än en månad säljer Bibi oss alla och frigör 1000 fångar. Ingen soldat i världen är värd 1000 människor, inte ens Bibi själv

Libi Bageno, Nana10:

Bibi förbereder vägen inför nästa val med ett tal som för det mesta består av “jag, jag, mig”. Du har rätt i att vi alla är enade och att våra hjärtan har vidgats men det faktum att du gjorde en fantastisk sak idag får inte någon att glömma sanningen – att det fortfarande är ganska uruselt här, och att bara för en och en halv månad sedan var det en social protest här som nästan begravde dig under sin vredes kraft.

Under den senaste veckan var det samma aktivister som kampanjade i social media, främst genom att sprida ett Facebook-evenemang som bad folk att inte titta på “mainstream”-media dagen som Shalit kommer tillbaka, för att visa att folket inte åter kan göras till blinda mediakonsumenter riktigt så lätt och för att lämna Shalit ifred efter fem år i fångenskap istället för att snoka i hans liv.

Igår, medan all israelisk och större delen av internationell media följde Shalits hemkomst i direktsändning, blev premiärminister Netanyahu starkt kritiserad för de val han gjorde under dagens gång, särskilt för att ha insisterat på att få träffa Shalit först och att ha militärtjänstemän där, innan han ens hunnit få se sina föräldrar eller en doktor (med tanke på hans svaga tillstånd).

När större delen av “mainstream”-median utgår från ett formellt perspektiv i sin bevakning är det upp till social media och några få marginella sektioner av dagstidningar på Internet att betona den här kritiken om hur premiärminister Netanyahu har utnyttjat och objektifierat Shalit.

@YehudaNuriel: Alon Ben David (TV-reporter): “Bibi kommer vara den första personen Gilad möter. Enligt regeringen var det på Shalits familjs begäran. Shalits familj berättade för oss att det aldrig begärt något sådant.” Grymt.

@Jeronimo_: “Jag har fört hem ert barn” säger Netanyahu till familjen Shalit, så att sambandet inte undgår någon.

Jag är osäker på om jag förstod det i Bibis tal – vem är ansvarig för Shalits hemkomst? Vem bestämde? Vem är en ledare? För mycket undermening…

@Galchs: Lustigt, Bibi glömde att nämna i sitt tal att Noam Shalit campade utanför hans hus i några år och han [Netanyahu] kom inte ut en enda gång för att prata med honom.

Ariana Melamed, Ynet:

I Netanyahus ögon är Gilad Shalit inte viktigare än cockpiten i ett jättetankfartyg eller att tända sabbatsljus med Madonna. Enligt sin världsbild är han stjärnan i dessa händelsers centrum och orsaken är kort och gott den utsökta uppsättningen som betonar hans betydelse, hans ansträngningar, hans bedrifter och hans nödvändighet i rollen som premiärminister… För att bli premiärminister måste man avsäga sig en ansenlig mängd skam, gott uppförande och respekt. Det är på så sätt, tydligen, som Netanyahu tillåter sig själv att bli den förste att välkomna Shalit och att pressa sig själv i eufori in i bilden av fadern som omfamnar sin hemkomna son… Netanyahu är än en gång en hjälte. Gilad Shalit är redan ett indirekt objekt.

Många som verkar ha lagt märke till och delat uppfattningen om denna “fototillfälle”-kritik har redan reagerat med sociala mediers språk – genom att sätta i gång ett “meme” [kulturdrag som blir en norm och börjar medvetet upprepa sig självt i ett samhälle]. En serie bilder som porträtterar Netanyahu som en “self-promoter” vid andra historiska ögonblick lades upp och cirkulerade på Facebook:

Källa: Facebook

 

(Bibi placerar sig själv i Gilad Shalits röntgenbild)

Som det brukar te sig med “memes” är detta troligen bara början. Få fler uppdateringar om Bibis framträdanden i olika historiska (och uppdiktade) ögonblick här och här.