När vi publicerade våran första artikel om “Occupy Wall Street” [en] om en grupp om har slagit läger ute i Zuccotti Park så nådde det knappt lokala tidningars framsidor. För närvarande har tusentals anhängare anslutit sig till frågan – bland andra fackledare, intellektuella personer som Slavoj Zizek och andra personligheter såsom Michael Moore — Occupy Wall Street har fångat både nationell och internationell medias intresse, och protesterna har nått många andra städer i USA, bland andra Boston, Hartford, Seattle, Washington D.C. och Tampa (se Occupy Togethers hemsida [en] för heltäckande information).
Rörelsen har fått så mycket uppmärksamhet att den till och med blev ett diskussionsämne bland politiker och proffs inom media, bland andra Erik Alterman Eric Alterman från the Center for American Progress, som förstår rörelsens “otålighet och ilska” [en] och han stöder det som vinnaren av novelpriset i ekonomisk vetenskap, Joseph Stiglitz, en gång ansåg vara “1%:ens era” som pekar på den 1% som innehar större delen av USAs rikedom.
Trots allt delar inte andra denna åsikten: Republikanernas presidentkandidat Herman Cain har avfyrat kritik mot Occupy Wall Street [en]. Han hävdar att den ekonomiska krisen inte har sin grund på Wall Street utan snarare i det Vita Huset och bibehåller att demonstranterna borde skylla sig själva [en] för att de inte är miljonärer och inte har jobb (ett argument i enighet med republikanska och nyliberala ideologier.) Som väntat har hans kommentarer gett upphov till stark kritik när de blev klassificerade som en “irrationell ideologi.” [en]
Bloggare som Robert W. Snyder från nj.com anser att protesternas historia förtjänar en bättre vinkel då pressen har fokuserat mer på konfrontationerna mellan demonstranter och polis.
As we saw in the sixties, a peaceful protest was defined by disproportionate coverage of a trouble-seeking minority of protesters. As is so often the case, it was the photos and headlines that were most misleading. Photographs are great for capturing action and anger, but they just can't carry the nuances best conveyed by words.
The Spectacle Blogs Joseph Lawler klargör skillnaden mellan Occupy Wall Street och det ultrakonservativa Tea Party Movement då vissa spekulerar att den tidigare kan komma att bli en politisk grupp.
Judging by photos of Occupy Wall Street activists, the movement, for now at least, appears to be closer to the “rebellious youth” model of protest than the “fed-up citizenry” feel of the Tea Party. We'll see where it goes from here.
Experter bekräftar att president Barack Obama har försökt att kanalisera den ilska och tilltagande styrka som Occupy Wall Street har byggt upp för att rättfärdiga hans anslag om skapande av arbetstillfällen. Justin Vassallo från The Faster Times [en] tror trots allt inte att Occupy Wall Street har stärkt presidentens image för att fortsätta att fortsätta hans arbete:
If Obama truly has been following the Occupy Wall Street movement, he must realize a passionate and growing coalition of the American people are already mobilizing without him.
Särskilt på Twitter har vissa uttryckt sina åsikter med avseende till Occupy Wall Streets möjliga politiska motiv, till exempel Unedited Camera(@Uneditedcamera):
#occupywallstreet this movement is not about political parties. It’s about democratizing our lives.
Chris Spencer (@Chris_M_Spencer), å andra sidan, har kritiserat rörelsen på följande sätt:
Definition of a crybaby: being mad at corporations because you're unemployed. @OccupyWallSt #OccupyWallStreet #OWS #futility
På samma sätt anser curmudgeon (@Curmudgeonisto) att rörelsen slösar bort sin tid:
#OccupyWallstreet protesters would be less “poor” if they put half their wasted effort into pursuit of Education/Training/Jobs #OWS #TCOT
OccupyWallStreetNYC (@OccupyWallStNYC) svarade på våldet som brukas av lokala myndigheter:
The best response to their violence is more peace. #occupywallstreet #sep17
Jordan Hammond (@InktViek) beskriver Occupy Wall Streets kamp med ett citat från Gandhi:
#occupywallstreet “first they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win” –Ghandi [sic], they are now fighting us
Nedan har vi en video med kommentarer från några av deltagarna: