Ser du alla språken däruppe? Vi översätter nyhetsinslag från Global Voices för att se till att medborgarmedier från världens alla hörn blir tillgängliga för alla.

Lär dig mer om Lingua-översättningar  »

Kina: sex, censur och den växande ‘folkpornografin’

Större delen av diskussionen kring Kinas internetkultur har hittills fokuserat på online aktivism och mänskliga rättigheter, men en tilltagande erotisk kultur som öppet avhandlar människors privata sexuella aktiviteter på webben har blivit påfallande närvarande under de senaste åren.

Docent Katrien Jacobs [en] forskar om “Folkpornografin” i Kina vid The Chinese University of Hong Kong, där hon undersöker hur webbkulturen kring amatörporren – eller ‘Do It Yourself’ [ung. gör det själv] porren som det kallas – ter sig och fungerar, samt hur samspelet ser ut mellan producenter av porr och konsumenter som lever under statens censurmekanism.

Nedan återfinns en kopia på en intervju gjord av Ronald Yick och Oiwan Lam [en] inför den stundande utgivningen av Jacobs nya bok, People's Pornography: Sex and Surveillance on the Chinese Internet [Folkpornografi: sex och övervakning på Kinas webb] [en].

Professor Jacobs' new book, 'People's Pornography: Sex and Surveillance on the Chinese Internet'

Professor Jacobs nya bok, 'People's Pornography: Sex and Surveillance on the Chinese Internet'

Global Voices (GV): Kan du förklara vad du menar med det du benämner som “Folkpornografi” i din bok?

Katrien Jacobs (KJ): Först och främst hänvisar det till meningen med ‘Do It Yourself’ porren, vilken strävar efter ett slags återtagande av porren från amatörernas sida. Å andra sidan refererar den även till porr producerad i Kina. De må låta som satir eftersom porr officiellt sett inte existerar i Kina, officiellt är det förbjudet, trots att de flesta känner till att webbsidor innehållande porr, inklusive amatörporr, finns på den kinesiska webben.

GV: Din forskning fokuserar mycket på ‘Do It Yourself’ pornografi i det västerländska samhället. Kan du ge en expertåsikt om skillnaden mellan Kina och väst i den här frågan?

KJ: I många industrialiserade länder är alternativa grupper starka nog att marknadsföra sina åsikter offentligt, man kan till exempel se konstnärer och medlemmar av subkulturer som öppet visar sin individuella syn på porr. Hemsidor som Beautiful agony [en] [Vacker vånda] som endast visar porträttbilder på människor i orgasm är en sorts kritik av affärsmässig pornografi, som oftast fokuserar alltför mycket på könsdelarna. Det är bakgrunden jag  drar ifrån i det här ämnet. Jag har mött många som antingen är intresserade av eller som faktiskt producerar sådana här sidor, vilket i sig har lett till att även denna grupp snart blivit kommersialiserad. Nästa steg har blivit ‘Do It Yourself’ porren. Den är i grund och botten en slags presentation av en Svenssontyp, en typ som egentligen inte är producerad för andra människor. Därav har vi i väst två rörelser som för tillfället tävlar mot varandra; den kommersiella gruppen mot den glada amatören.

I Kina och Hong Kong finns det, även där, privatpersoner som laddar upp egna foton och filmer, ibland på designerade sidor som Pornotube, porrversionen av Youtube. Sådana sidor är till för alla i hela världen. Givetvis så är det dock svårt för människor på det kinesiska fastlandet att beviljas inträde till just sådana sidor, och det är fortfarande relativt ovanligt att folk i Kina deltar i ‘Do It Yourself’ rörelsen. Likväl har vi märkt en ökning av unga som aktivt söker upp platser där de kan spela in egenproducerade porrfilmer, såsom i tomma klassrum, undersökningsrum eller hissar. Det är ett faktum att den här sortens film spelas in för att senare laddas upp i Kina just nu, jag har sett flera stycken arkiverade på olika sidor med mina egna ögon. Visst, det är en utspridd – en del skulle kanske till och med kalla den barnslig – rörelse, men jag tror samtidigt att den är ett tecken på en förändring som håller på att ske i Kina.

GV: Du har använt termen “erotisk frigörelse” i din bok. Vad menar du med det?

KJ: Dels ser jag en slags frigörelse i det faktum att folk har eller kan få tillgång till pornografi, dels så tror jag att folk generellt sett kan uttrycka sin kulturella och sexuella identitet genom pornografi. Filmerna som dessa unga människor skapar innehåller en styrka, det är viktigt för dem att kunna dela med sig av sina sexuella möjligheter trots att det är förbjudet i Kina. Förbudet finns men ändå så händer det. Med detta menar jag inte att vi ska se på det här som något väldigt seriöst, i grund och botten så handlar det ju om människor som har kul tillsammans. Men jag menar ändå att de bryter mot lagen, på två olika sätt till och med; ett genom att göra vad de vill sexuellt och två genom att dela med sig av det. Den här dubbla överträdelsen föder en spänning hos dessa ungdomar.

GV: Är de medvetna om det subversiva inslaget i deras handlingar?

KJ: Intervjuerna jag gjorde på fastlandet var mestadels med nätanvändare, men inte nödvändigtvis de nätanvändare som laddar upp dessa filmer. Jag intervjuade även nätanvändare vid universiteten. Det är intressant, för de är fullständigt medvetna om Kinas krig mot pornografin, att den kinesiska statsmakten förbjuder allt som har med pornografi att göra, att de kontrollerar pornografin, och att de använder pornografin som en ursäkt för att kontrollera internet. Fortfarande kan dock de här användarna hitta det de söker genom att ta sig förbi den kinesiska brandväggen och dela med sig av sina hemsidor.

Å andra sidan är sexuella minoriteter mer utsatta och har det svårare att bli erkända som jämlikar i Kina. Oddsen att de skulle starta en egen pornografirörelse är små, om inte icke existerande.

GV: De senaste åren har sett ett ökat antal amatörfilmer bli uppladdade på webben. Kinesiska nätanvändare tycker om att avslöja identiteten på dem som deltar i dessa filmer, särskilt när det rör sig om korrumperade politiker. Vad är din syn på det? Är det, tror du, sammankopplat med kön och maktrelationer i Kina?

KJ: Ja, självklart är det det. Om de kan sätta dit en rutten politiker så har de utmanat etablerade maktpositioner samtidigt som de brukat sin egen form av makt. Samtidigt kan jag se det problematiska i det här, särskilt i förhållande till sexualitet och allt vad det innebär, eftersom de ofta ger sig på människors privata sexliv. Min åsikt är att vi ska hålla oss borta från sådana strategier. Även om individen ifråga är en politiker med handen i för många fickor så tycker inte jag att vi har rätt att dömma hans eller hennes sexliv. Jag skulle föredra att folk fokuserade mer på saknaden av ett accepterat samtal om människors sexualitet.

Han Han's kommentar om den pågående propagandan mot sex, för impotens, är intressant. Den stora majoriteten i det västerländska samhället har blivit intalade att pornografi är något vi ska säga nej till; vi må ha sex, men pornografi är något annat. Det är inte okay att vi filmar vår sexuella glädje, vår klimax. Han Han's tankar utmanar Kinas asexuella historia, och det är osannolikt att vi kan förändra systemet genom att attackera politikerna som deltar i handlingar som även de talar emot den.

GV: Vad är relationen mellan censurapparaten i Kina och den sexuella nätaktivismen?

KJ: Som sagt, nätanvändare i Kina verkar vara medvetna om synen på pornografi i Kina, om mjukvaran som används för att förhindra att en viss typ av innehåll visas. Faktum är att Grass Mud Horse [en] [översättarens notering: en sång om en mytisk varelse som spridit sig på nätet, uttrycket är fonetiskt likvärdigt med “Kn***a din mamma” på kinesiska], som är en symbol för striden mot censurmjukvaran 2009, är relaterat till sexualitet. Den snabba spridningen av “Grass Mud Horse” var ett betydande ögonblick i nätanvändarnas kamp för medborgerliga rättigheter och yttrandefrihet. I Kina, mer än i något annat land, är nyttjandet av den explicita mediatekniken kärnan i nätanvändarnas kamp.

Sedan finns det människor som är väldigt involverade i den politiska dialogen som inte vill ha något att göra med frågor om pornografi, eller ens med frågor om sexualitet. Därför tror jag att debatten till viss del är skjuten åt sidan, men om du tar ett steg närmre så ser du att den är ständigt närvarande, mycket tack vare kvinnliga bloggare. Det finns bloggare som Muzi Mei [en] och Liumangyan [Zh] (båda två bloggar om sitt sexliv) som är exempel på kvinnliga skribenter som vägrar att särskilja på politik och sexualitet.

Jag tror det är en patriarkal tradition att inom politisk aktivism skilja på sex och politik, och vad man kanske skulle kunna kalla en mottradition, introducerad av kvinnliga bloggare, som nu fokuserar mer på exhibitionism och pragmatism. De här traditionerna ser på saken från två olika vinklar. Det blev väldigt tydligt just när jag jobbade med kapitlet om bloggare – det var omöjligt att ignorera dess existens.

GV: I dina andra intervjuer har du uttryck förvåning över att många kinesiska män fantiserar om sex med minderåriga flickor. Vart kommer en sådan fantasi ifrån?

KJ: Helt ärligt så tror jag att den kommer från Japan. Japanska pornografi är vanligt förekommande i Kina, och den här sortens pornografi befrämjar en bild av den ideala kvinnan som någon som är ung och passiv. Jag intervjuade många män som hävdade att ja, det här är min huvudsakliga fantasi. Jag vill titta på den här undergivna tjejen. Vad betyder det här? Jag tror det betyder att undergivna flickor ger männen en känsla av att de har kvar kontrollen, att det är mannen som bestämmer.  I fantasin kan de göra vad de vill, även om verkligheten ter sig väldigt annorlunda – i verkligheten måste de antagligen kommunicera dagligen med kvinnor som är lika starka eller starkare än än vad de är. Det finns forskning i Japan som tyder på att sådana här fantasier är en omkastning av rollerna; att japanska män har ett komplicerat förhållande till sina mödrar och att de bär med sig en känsla av inkompetens och svaghet. I Kina är det en liknande situation, tror jag.

GV: Tar din bok upp förhållandet mellan etnicitet och kön på den kinesiska webben?

KJ: I ett kapitel intervjuade jag folk som använde sexsidor om vad de hade för fantasier och vem de ville ha med i fantasin. Det är relativt vanligt att vi parar ihop en vit man med en asiatisk kvinna. Det blir även mer och mer vanligt att kinesiska män säger sig vara intresserade av utländska kvinnor. Jag intervjuade män som uttryckte ett intresse för mig, men även en frustration över vad de kände var en icke-acceptans av alla som vill träffa någon utanför deras etnicitet. Forskningen jag gjorde om datingmekanismerna i Hong Kong visade mig att det finns en reell klyfta, inom den heterosexuella världen, mellan män och kvinnor. Kinesiska män och kvinnor har väldigt olika drömmar och mål i den här frågan. Det kanske hänger ihop med hur männen skapar den här fantasin om den undergivna flickan, jag vet inte. De försöker sig på internetdating men blir brutalt avvisade av kinesiska kvinnor – fantasin kanske är en respons på det. Kinesiska kvinnor är väldigt noga och öppna med vad de vill ha, vilket får männen att känna sig som om de är i underläge. Självklart är Kina och Hong Kong fortfarande väldigt patriarkaliskt, och både i hemmet och på jobbet så är det männen som styr.  Å andra sidan finns det flera olika sätt att undersöka verkligheten på, och i vissa av dessa så har kvinnor övertaget.

Chinese artist, Ai Weiwei

Chinese artist, Ai Weiwei

GV: En sista fråga, när den kinesiska statsmakten arresterade den kände aktivisten Ai Weiwei [sv], en av ursäkterna de använde som försvar för sina handlingar var att han publicerat nakenbilder på sig själv. Varför skulle dessa kunna ses som ett hot mot den kinesiska regeringen?

KJ: Jag vet att en av anklagelserna mot honom var att han spred pornografi. Jag tror att han, genom sin humor – på en av bilderna hoppar han runt naken med en representation av “the grass mud horse” – är ett reellt hot mot den kinesiska statsapparaten. Han är en symbol för kampen för yttrandefrihet, och sexualitet är en del av det. Om du är en människa som uppskattar frihet, om du är en konstnär med en eccentrisk personlighet, då gör du saker som att hoppa runt naken ibland. Han är en symbol för en humoristisk frihet som ses som väldigt farlig och hotfull i Kina.

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.